Det Skira Livet

Jag fick en förfrågan för ett par veckor sedan om jag ville ha en hund.

Ägarens ena dotter blev allergisk och dom kunde inte ha honom kvar.

Jag som retoriskt sagt nej till detta i alla år, sa plötsligt och oväntat Ja,

till detta :) Kände att nu har jag min chans att komma ut varje dag.

 

Jag sitter ju mest i lägenheten och gör ingenting. Har väl aldrig varit

ute så lite som det sista året. Så nu har vi en liten 8 år gammal Ludde,

som är hur charmig som helst och jag går ut ett par timmar varje dag.

Så skönt! Han och katterna börjar oxå vänja sig vid varann, så det ska

säkert bli bra =)

 

Jag fick ju dessutom en kommentar här på bloggen från Marie, som

var på Sahlgrenska samtidigt som oss, med sin son. Vi har haft en hel

del kontakt och i veckan så fick vi tillfälle att träffas på Överby Köpcentrum

i Trollhättan. Det blev mycket prat och lite shopping och fika och timmarna

rann iväg.

 

Det var ledsamt att höra att hennes son inte heller klarade sig. Han gick

bort i somras. Det gjorde att vi har förståelse för varandras situation och

våra tankar är ungefär lika kring sjukdomen och sorgen.

 

För mig blev allt verkligt när jag fick kontakt med henne. Inte så att jag vill

att det ska vara det, men allt har ju hänt och att få prata med en person

som träffat Andreas och funderat på vad som hände med honom känns

bra på något sätt. Det är svårt att förklara känslorna kring det, men jag

är tacksam för kontakten med Marie och att det var så enkelt att prata

med henne om allt.

 

Annars går jag mest runt och känner mig tom och innehållslös.

Jag undrar hur länge det ska kännas så. Jag går bara omkring och är.

Det finns säkert många som skulle önska den känslan, men för mig är

det bara jobbigt. Ingen inspiration för något och inget är roligt, men men

jag kommer ju ut iaf. Det är väl ett steg i rätt riktning, kanske...

 

Jag och sonen var iaf på bio i söndags och jag såg filmen "En oväntad vänskap".

Det är en fransk film med mycket känsla och den var så fin. Har nog aldrig

varit på en bio där det skrattats så mycket utan att det fastnade i halsen.

Så ska ni bara se en film i höst, kan jag varmt rekommendera denna :)

 

Nu ska jag ta en promenad i söndagssolen och hämta dottern oxå, sen blir

det 4e natten med jobb. Skönt att det känns ok iaf =)

 

Ta hand om varandra.

Massa Många Kramar// AnnBritt