Sånt som berör

Jag skriver i mitt förra inlägg att jag längtar efter det som
är positivt och glatt i livet. Och det gör jag av hela mitt
hjärta.
 
Men att skriva när det är som värst och jävligast är det
jag blivit bäst på, känns det som.
Läste just en krönika av Mia Skäringer i Expressen, där
hon skriver om att vi låtsas vara så lyckliga hela tiden.
Fast allt man vill är att gråta över det elände man har.
 
För ingen har det ju alltid bra. Ingen är alltid lycklig.
Och när någon frågar hur det är, så säger man att det
är ok. Fast man egentligen bara vill gråta och skrika
och tala om att det är för jävligt och att saknaden är så
jävla stor och att den värker sönder stora hål i min kropp,
och att allt känns bottenlöst och meningslöst och totalt
hopplöst.
 
Men ingen vill höra det, så man säger att det går en dag
i taget, ett steg i sänder, upp och ner. För så är det oxå.
Och det kan folk relatera till och förstå.
 
Men de stora känslorna vill ingen egentligen höra. För jag
tror att det kommer för nära vars och ens egen sårbarhet.
Och de allra flesta av oss bär på sorg och smärta och dåliga
minnen och sånt vi inte vill prata om. Och när någon tar upp
det vet vi inte hur vi ska förhålla oss. Vi är inte vana att prata
om det som är viktigt och berör.
 
Så antingen lyssnar vi tyst och säger att Oj, vad jobbigt det
låter. Eller så börjar vi plötsligt prata om vår egen smärta.
För det är så svårt att veta hur man ska bemöta den som inte
mår bra. Den som pratar om det vi alla önskar vi kunde prata
om. Att lyssna och försöka förstå är en sällsynt gåva.
 
Att ta in en annan människas smärta kan vara läkande för
oss själva. Det kan ge oss en samhörighet och lära oss
att inget är förbjudet eller tabu eller skämmigt. Men tiden
och orken räcker oftast inte till för att prata och lyssna om
det som berör, mellan jobb, skola, dagis, renoveringar, spa-
resor och allt vad som nu ska klämmas in i våra liv för att vi
ska känna att vi mår bra och duger och passar in i bilden
av den lyckliga människan.
 
Jag menar inte att man inte ska få göra det man vill och
det man är mitt uppi. Men idag är självförverkligandet större
än någonsin. Egoismen breder ut sig allt mer. Vi har inte tid
att finnas, lyssna, prata om det som berör.
 
Jag kan själv känna ibland att jag borde vara klar med mitt
ältande och sörjande nu. Ibland känns det självömkande
och ynkligt att inte gå vidare och må bra. Jag kan känna
press från omgivning och samhälle att jag "borde" vara klar.
 
Men det är inte så det funkar. Det finns ingen tidslapp på
hur mycket och hur länge man får sakna. Oavsett om
samhället säger att sorgen ska ta 2-4 veckor, så är det
inte så det ser ut.
 
Jag önskar att någon som läser detta, ska känna att det är
ok att låta det ta tid. Att det är ok att prata och prata och
gråta och vara ledsen när livet är tufft. För livet är tufft för de
flesta. Och det är ok att känna tacksamhet över det man har
även om man inte har allt man drömt om en gång.
 
Det är ok att känna precis vad man vill, och hur länge man
vill. Och det är ok att vara liten och ledsen och sårbar, men
oxå stark, glad och kunna skratta. Det ena behöver inte
utesluta det andra.
 
Och även om jag haft dagar nu när det har varit så jäkla
motigt och jobbigt och tufft, så har jag dagar och stunder
när jag mår riktigt bra.
 
Stunder där jag kan känna glädje. Där jag kan drömma om
att allt är lite lättare och tom. känna att det är det. Det är
dom stunderna som gör att jag orkar. Men framförallt så
drömmer jag om ett mänskligare och kärleksfullare samhälle
för oss alla. Jag drömmer om att allt det hat som finns mot
det mesta idag, ska försvinna och att människan ska börja
känna och visa mer kärlek och förståelse till varandra.
 
För Det skira livet, handlar om att inse att allt är förgängligt.
Att vi ska vara rädda om det vi har medan vi har det.
För när det vi hade och älskade mest är borta, då spelar
inget annat någon roll. Då är det endast kärleken, den
försenade insikten och sårbarheten som finns kvar.
 
Och den är smärtsam nog att bära utan att ständiga mot-
gångar, samhällshat och krav om vara lycklig finns där och
knackar på dörren.
 
Massa Många Kramar// AnnBritt
 
 
 











55555555555kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk4444444444444444444444444444444444ääääääääääääääääääääääääääääääääääööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppp,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,k99999999999999999998uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888888

Kommentarer :

#1: Suzanne

Du skriver så klokt och nämner samma sak som Kristian Gidlund i sitt senaste inlägg i sin blogg. Vi måste prata mer om det som är viktigt här i livet, både glädje men framför allt det som är tungt och svårt.
Sorgen finns där även om vi inte ger den tid, den tar sig tid ändå. Fattar inte hur man kan sätta en tidsgräns för hur länge man "får" sörja! Sånt vet ingen något om som inte själv varit där !
Jag förträngde länge sorgen efter min syster som dog i Wilms tumör 1974, 7 år gammal (jag var 16) men den sorgen slog tillbaka med full kraft när min mamma gick bort -96...
Man lär sig leva med det, men det finns alltid ett ärr kvar i själen som inte fanns där innan.
De svarta dagarna blir färre med tiden, och de ljusa tar över mer och mer, det är min erfarenhet.
Men som sagt, man måste låta det ta sin tid !
Önskar dig många ljusa dagar framöver nu i denna sköna försommartid !
Kram Suzanne

Svar: Jag beklagar dina förluster, och som du skriver så kommer det ju förr eller senare ikapp. När livet pågår är det så lätt att glömma bort att prata och har man inte själv drabbats av någon sorg går det inte att förstå. Men det finns många fina runt omkring som gör allt. Lyssnar, kramar, känner med, men det förändrar inte att man får ta sig igenom det själv på ett vis. Och det är tungt. Tack för support och önskar dig oxå fina dagar framåt. Kram!
AnnBritt

skriven

Kommentera inlägget här :