Jag följer en blogg som heter: i kroppen min.
Den handlar om en ung man som är döende i cancer
han skriver så vackert, smärtsamt och tårfyllt om sina
tankar och sin ångest och drömmar och minnen dessa
sista dagar i livet.
Hans senaste inlägg gav mig djup ångest. Någon tyckte
att "om du inte följer mina råd om alternativmedicin, får
du skylla dig själv". Han mådde förstås dåligt av detta.
Jag tänker på när Andreas blev sjuk. Från flera håll kunde
jag få höra och läsa, att om du vill undvika cancer, så ät inte
mat med konserveringsmedel. Köp eko-mat och laga allt
från grunden. Åk direkt till bonden och köp mjölk. Jag fick
även höra att ren komjölk skulle kunna bota.
Jag läser fortfarande om personer som hävdar att maten är
den största boven i antalet cancerfall. Socker och kolhydrater
ska undvikas, så slipper man detta.
Det är ju fantastiskt. Tänk så enkelt! Och tänk att inte läkarna
kommit på det.. Ja, jag är ironisk. Jag inser att livsmedelstill-
verkningen idag, handlar om att tjäna pengar på produkter o varor
som innehåller betydligt mer smaksatser och konserveringsmedel
än för 50 år sedan. Jag inser oxå att det är för kontroversiellt att
starta strid med dessa tillverkare om det.
Men om dom som inte haft cancer, har lösningen så borde dom
ju vara multimiljonärer idag. Det kan tänkas att det finns någon
som blivit frisk pga. att börja äta annan mat. Men finns det därför
vetenskapliga belägg för att alternativ medicin är bättre?
Att såga till den som är döende att dom får skylla sig sig själva om
dom avlider, är förstås som att sticka ett dödande knivblad direkt i
hjärtat på dom. Jag försökte vid flera tillfällen tala om, att all respekt
för era tankar och åsikter. Men det gäller inte mig, det gäller mitt barn.
Han var myndig och satte sin tro till att läkarna skulle bota honom.
Skulle jag då ta honom därifrån och säga att nu skiter vi i dom och
åker och köper råmjölk hos bonden istället?? Naturligtvis inte! Hur
gärna jag än skulle önska att det fanns en mirakelmedicin, så får
man inse att det inte gör det. Och jag undrar vad den som hävdar
att man äter sig till sin cancer, skulle säga till alla dom med riktigt
små barn som får lämna livet för sjukdomen. Ska vi ge föräldrar
dåligt samvete, för att dom gett sitt barn lördagsgodis eller inte
haft tid, ork att laga ekologisk mat alla dagar i veckan, i ett samhälle
som kräver att alla ska jobba så mycket det bara går, och helst
lite till?
I en familj som min, med 3 barn, får 1 cancer. Vi har alla ätit samma
mat och jag har ätit i nästan 30 år mer än Andreas, varför drabbades
inte jag? Det finns idag inga bra förklaringar till att man får cancer.
Att rökning kan ge lungcancer det vet man. Trots det har jag en vän
som fick det när hon var 30, och hon har aldrig rökat. Läkarna stod
frågande.
Man vet att solens strålar kan ge hudcancer och även solariesolning.
Som i de flesta andra sjukdomsfall, finns ärftliga o genetiska förklaringar.
Det jag fick höra om Ewings sarkom, är att man inte vet anledningen,
inte heller till att det mest drabbar pojkar mellan 10-25 år. Där finns
oxå undantag. Där någon som är äldre fått det.
För inte så länge sen skrev jag om cancerforskningen och att man
ev. hittat mediciner som kan bota och jag var upprörd över att det ev.
är så att läkemedelsindustrin inte vill framställa det pga. att man tjänar
så mycket pengar på det som finns idag. Men därifrån till att en cancer-
sjuk patient får skylla sig själv.... Det är bara för mycket. Som om det
vore ett val! Många hävdar att alkoholism är en sjukdom. Det är något
jag inte kan skriva under på. Alla kan välja att dricka eller ej.
Men du kan inte välja att få cancer eller inte. Så är det bara. För när
man vet vad den sjukdomen gör med en kropp så finns det ingen som
skulle välja det. När man har sett sjukdomen bryta ner en närstående,
när man har sett deras ångest och smärta, hur sjukdomen bryter ner
hjärnan och talet och rörelserna och kroppen, när man har sett hur läkarna
som arbetar med detta står i smärta över varje förlorad person, då
förstår man att om dom hade kunnat så skulle dom ge mediciner som
kunde bota alla. Det finns ingen som får skylla sig själv!
Under en tid så åt jag LCHF mat. Jag mådde mycket bra av det och
jag tror att det är ett bra och klokt sätt att äta sig till bättre hälsa.
Under tiden på sjukhuset kom jag ifrån det, då jag åt det som fanns
på den tallrik som sattes framför mig, för jag insåg att jag behövde
få i mig näring för att orka. Efter den 20 Februari 2012, har det varit
si och så med maten, men jag försöker ändå tänka på vad jag äter.
Men det finns dom som äter sunt, tränar regelbundet, inte röker eller
dricker, som vilar sina timmar och ändå drabbas av sjukdom.
Livet gäckar oss. Ingen kan vara säker. Som jag skrivit innan, så är
cancer en sjukdom som är rättvis/orättvis, på det sätt att den kan
drabba alla. Oavsett ålder, kön, religion, hudfärg, ekonomisk status,
intelligens, yrke eller vad du vill. Om maten anses vara en sån stor
bov, varför tar man inte upp diskussion om vår miljö. Utsläpp, föro-
reningar, rubbandet av hela vårt ekosystem? Det finns ingen enkla
svar och det finns absolut inga enkla lösningar.
Så jag hoppas att du som läser detta, tänker dig för innan du ev.
säger till en cancerpatient, att den får skylla sig själv om den dör.
För då får du nog skylla dig själv om du får ett knytnävsslag i magen,
för ren dumhet hör inte hemma i denna världen, eller någon annanstans.
What goes around, comes around!
Massa Många Kramar// AnnBritt