Blir det bättre???

Jag har länge längtat efter att skriva något positivt.
Något som glädjer och inte är ångestfyllt, jobbigt
och tungt.
 
Men bilen jag köpte för ca 2 månader sen ska skrotas
för topplocket gick sönder. Jag får alltså gå hemifrån
nästan 3 timmar innan jag börjar jobba och på helger
får jag sova på jobbet och vara hemma 2. Kul!!
 
Att gå runt och känna att inget är roligt, meningsfullt
eller inspirerande är inte heller positivt. Att inte ha lust,
energi eller ork till något är så tröttande att jag inte står
ut. Jag är så trött på mitt liv och all sorg och saknad
och motgångar och allt möjligt som bara krånglar eller
är allmänt jobbigt.
 
Hur mycket orkar en människa med? Minsta motgång
känns som ett berg och då försöker jag verkligen allt
jag kan att tänka att det går över eller blir bättre, eller
det är väl inte så farligt, men ändå känns det bara skit.
 
Men!! Vi fixade på balkongen, Emma och jag. Och det
kändes riktigt roligt. Vi städade och fixade i hennes rum
och det blev så fint.
 
Värmen är här och vitsipporna står som spön i backen
och det är vackert och luktar gott och man kan se det
gröna spira på träd och buskar och i slutet på denna
månaden åker Kicki o jag med tåget till huvudstaden,
för att se Bon Jovi på Stockholms Stadion. :)
 
Så visst borde det kännas bra och fint och bättre och
roligare och faktiskt ganska härligt att leva just nu.
Men det gör det inte. Kanske är det fel på mig och
min inställning. Jag får helt enkelt ta tag i den där
kragen och försöka få till en förändring.
 
Under tiden bjuder jag på lite vårbilder. Jag kan ju
låtsas att det känns lite bättre då! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Massa Många Kramar// AnnBritt
 

Kommentera inlägget här :