Det Skira Livet

Varje dag i tidningar, tv och via dator läser vi om saker som

är mindre smickrande för vårt land. En gammal dam har

blivit nersparkad för att hon sa åt några? ungdomar som

sparkade på en hund.

 

De flesta har väl sett inslaget om SD som Expressen gått ut

med. På facebook, som av en del verkar vara det medel där man

kan skriva exakt vad man tycker o tänker har spridit en del av

detta.

 

Vi har yttrandefrihet i Sverige. Det är något att vara tacksam

över. Men om yttrandefriheten tar sig såna uttryck att det skadar

invånarna, gamla eller nya, i landet, är det då ok?

 

Att ha rätt att säga vad man vill/tycker/känner verkar ha tagit

sig uttryck i att det är ok att prata/skriva nedlåtande, kränkande,

rasistiskt och framför allt personligt nedsättande om andra.

 

Vi lever i ett allt mer egoistiskt samhälle, där den som säger

något illa om mig personligen verkar ha rätt att kränkas.

Det sprids oerhört mycket bilder och texter som går ut på att

ingen får säga något illa om mig, men själv har jag rätt att säga

vad jag vill.

 

Att ta hand om sig själv och sina närmaste med kärlek och

förståelse är något fint. Världen är en orolig plats där det visas

alltmer oförståelse för varandra. Istället för att försöka hjälpas

åt, att skapa en bättre värld för oss själva och våra barn så

skapas bråk, krig, hat och starka känslor.

 

Att fritt få säga vad man tycker och tänker innebär inte att man

har rätt att förnedra andra. Att försöka lyssna och förstå varann

är det enda sättet att skapa en humanare värld och ett tryggare

samhälle.

 

Varför är det så svårt?

 

Satir förr handlade om udd och eftertanke. Idag går det ut på

att göra narr av andras egenskaper, utseende, sexuell läggning.

Det är ledsamt och tragiskt att det inte finns större förståelse

för vår nästa. Det är sorgligt att egot tar så stor plats idag och

att det finns så lite empati, ödmjukhet, förståelse o medkänsla.

 

Jag önskar och kommer aldrig sluta hoppas och tro att kärleken

ska övervinna hat och oförstånd. Om man låter rädslan ta över så

vinner dom som inte älskar. Och vad som kan hända då vill jag

inte ens tänka på.

 

Världen krymper, vi har den i vår dator hela tiden, alla krig och

oroligheter, misshandel och ett växande hat finns runt oss hela

tiden. Jag hoppas att det goda livet, glädje, skratt, positivitet

och förståelse ska sprida sig mer och att allt hat ska grävas

ner i underjorden och ätas upp av maskarna.

 

För om man slutar tro på det som är gott så har man tappat

en bit av sitt hjärta och det är svårt nog för den som förlorade

en tredjedel av det när sonen lämnade livet.

 

Med önskan om en mänskligare vinter// Kramar AnnBritt