Det Skira Livet

"Alla dessa dagar som gått
inte visste jag att det var livet."

Det är ju sånt där som man läser då och då.
Kom att tänka på det idag när jag varit på
kyrkogården igen.
Nu fick jag flera olika ställen att välja på...

Det gör beslutet ännu svårare. Men det kan oxå
vara så att jag inte vill bestämma mig, för då blir
ju allt så definitivt.

Jag vill hela tiden skjuta upp insikten om att mitt
barn är borta. Vill inte gå till banken och lämna in
det som ska lämnas in där, vill inte välja viloplats,
vill inte ringa sista samtalen som ska ringas.

Att det ska vara så svårt att ta in... På begravningen
så tände Axel 2 ljus, istället för pratet om den helige
ande. Ett ljus för Andreas och ett för hans minne.

På slutet blåste han ut Andreas ljus och paniken vällde
upp i mig, ville bara skrika NEJ!!
Men minnesljuset var ju kvar. Men det räcker som inte.

Så stod jag där på kyrkogården i mitt vemod och visste
väl hur jag vill ha det men bestämde att avvakta någon
dag till. Sen åkte jag till torget och fönstershoppade i en
timme, efter det var jag helt slut.

Tom på innehåll och orkeslös. Ville inte prata med alla
som ringde på telefonen, men svarade förstås ändå.
Men orkade knappt prata.

Det var då jag insåg att detta oxå är en dag i livet.
Alla dessa dagar då vi längtar till nästa, eller till helgen,
eller till semestern, eller dagar då vi längtar efter lyckan.

Alla dessa dagar vi missar för att vi önskar oss någon
annanstans. Längtar bort, längtar efter någon. Även dessa
dagar ingår i vårt liv. Alla dagar vi gnäller över småsaker,
skäller på varann och önskar oss något annat, dom dagarna
ingår.

Alla vardagar med stress och jäkt och tjo och tjim och tjat,
alla tråkiga helgdagar utan att något händer, de ingår i vårt
liv. Alla dagar kanske inte har guldkant, men när man ser
sina barn som är friska om än sorgsna, så finns solen där
ändå.

Det går att välja att låta även dessa jobbiga, tunga, sorgsna
tråkiga dagar finnas. Att tillåta sig att må så jäkla dåligt som
jag har mått idag. För idag var oxå en dag i mitt liv. Och det
jag lärt mig är, att oftast känns det lite bättre efter en sån här
dag.

Sorgen och oron och saknaden har jag levt med så länge nu,
så det kan vara svårt att se att det ska ta slut, eller om jag
ens minns hur jag ska leva utan det. Men jag vet att det kommer
bättre dagar. Det är ok att sörja och vara ledsen och gråta och
vara helt slut i kroppen. Det är ok att ligga i sängen halva dagen
och läsa en bok. Idag var det en sådan dag i mitt liv.

Imorgon är en annan dag. men jag vill inte glömma denna för
att den var jobbig. För denna dagen var en del av livet!

Väldigt Många Kramar// AnnBritt