Det Skira Livet

Har du känt att du vill byta liv någon gång?
Att du är så trött på ditt liv att du inte orkar med det en dag till?

Så känner jag!
Det har varit så mycket elände och tårar och tragik och sorg och smärta
det sista året och även innan det, att jag känner att nu får det vara nog.

Jag vill inte prata mer om cancer och sjuk son.
Vill inte prata om att min man dog och inte säga att jag är änka.

Vill inte höra en enda person till fråga mig om hur det går.
Vill inte svara på hur det går och hur jag mår.

Jag vill ta tag i mitt liv och se framåt.
Börja ta ansvar för saker som jag lämnat åt andra att ta hand om.

Jag har ingen man som lagar min bil längre.
Varför skulle jag inte kunna lära mig laga den själv?

Jag vill inte ha ett rörigt och stökigt hem.
Då får jag se till att hitta glädjen i att skapa ordning.

Det är mycket saker jag vill med livet.
Vem ska försöka uppfylla det om inte jag själv?

Det handlar inte om att jag inte är ledsen längre.
Det handlar inte om att jag inte saknar.

Det handlar inte om att oron för A är borta.
Det har inget att göra med alla underbara jag har och har haft runt mig denna tiden.

Det handlar bara om mig själv.
Att det är dags att jag för första gången i livet tar hand om mig själv.

Lyssnar till mitt eget hjärta.
Och att jag gör det av rätt skäl.

Inte för någon annans skull.
Inte för att det förväntas av mig.

För kan jag ta det totala ansvaret för mitt eget liv
kommer jag oxå att älska mina medmänniskor på ett annat sätt än tidigare.

Och jag kommer även att kunna älska och acceptera mig själv fullt ut
om jag tar det totala ansvaret för det som händer i mitt liv.

Och då menar jag i MITT liv.
Inte mina barns, vänners eller släktingars liv.

Jag kommer att bli starkare när jag gör saker för att jag vill och inte för att jag tror att jag måste eller för att det förväntas av mig.

Och även om jag varit/är stark, så har det funnits så många andra hinder.
Jag inser att jag inte kan eller kunde ändra det som mitt liv har varit och blivit.

De val jag gjort kommer jag inte kunna ändra och det är inget jag tänker på.
Jag vet att allt som hänt i livet har berikat mig och fört mig framåt.

Jag skulle inte vilja ändra på någonting.
För även om jag upplevt mycket förnedring, smärta, sorg och tårar.

Så har jag oxå upplevt oändligt mycket kärlek, värme, tillgivenhet och vänskap.
Jag har bara haft så svårt att se att det senare, för jag har inte lärt mig från grunden att jag är värd det.

Det är livet som lärt mig det.
Min älskade man lärde mig det.

Men nu så är det stopp.
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag är den jag är.

Den som inte gått i mina skor ska inte döma mig.
Men nej, det lät bittert, men jag tänker inte bli bitter =)

Därför vill jag gå vidare i livet.
Allt som hänt har jag i mitt hjärta.

Jag ska endast prata om det om jag själv vill.
Sen ska jag leta reda på en massa glädje och använda den.

Jag ska gå ut i livet med nya ögon.
Jag vill se mig omkring och upptäcka.

Jag vill inte gå som en blind längre.
Jaja, jag behöver läsglasögon, men ändå...

En sådan här kraft som jag känner i mig nu har jag inte känt på mycket länge.
Kanske inte någonsin.

Nu är det upp till mig att använda den
och göra verklighet av det liv jag vill ha.

Jag tycker faktiskt att jag är förtjänt av ha huvudrollen i mitt eget liv!

Massa jättemycket Kramar// AnnBritt