Det Skira Livet

Idag var dagen som ingen förälder ska behöva vara med om.
Det låg fullt med snö på backen och jag undrade om det var så
att Andreas tyckte bättre om vinter än om vår. :)

Han ville nog tala om hur bra han skulle plogat om han var
med oss idag!



Det blev Många Varma Kramar idag.
70 personer kom till det lilla kapellet på Stenungsön,
för att ta ett sista farväl av sonen.


Det var familj och vänner, arbetskamrater, vänner till Andreas och
Isak. Det var klasskamrater från låg- och mellanstadiet, det var
lärare från Ekenäs, där Emma går nu och där Isak och Andreas
gått och det var vänner till mig.
Ett enormt stöd och stor kärlek har vi känt idag. Tack till alla!

I nästan 1,5 timme lyssnade vi till fina dikter, tal och musik.
Vi började och slutade med Eva Cassidy, Fields of gold och
Somewhere over the rainbow. Vi hörde 3 låtar av Volbeat
som var Andreas favoritband.

Stefan´s yngsta dotter, Sofie var oxå med. Det var starkt av
henne att komma och ett kärt återseende. Jag vet att hon och
Andreas stod varandra väldigt nära, när det pratades om Stefan
i talen så bröt hon nästan ihop. Hon är en stark och tuff tjej som
åkte själv med tåget från Helsingborg idag för detta. <3

Jag, Isak, Emma och Sofie var först att ta Farväl och det var
känsloladdat och jobbigt och vi stod och kramade varandra en
lång stund. Så mycket tårar det kan rymmas i människor...

Hans lärare från 0-4e klass pratade om minnen. Bl.a. hur
stolt han var när han fått sin lillasyster. Hon berättade att
när dom var på utflykt och gick förbi dagiset där hon gick,
så stannade han alltid där vid staketet och Emma kom fram
till honom. Hon sa att det var som en osynlig telepati mellan
de 2 syskonen... <3

Av Katarina fick Andreas en flaska äpple Mer :)
Det var ju det enda han drack den sista tiden på sjukhuset.
7-10 st per dag! :) Så dom hade fått springa in på lagret för
att hämta det i affären där hon köpt den. Jag tror butikerna
runt om fortfarande har brist på detta efter att vi köpt upp
det mesta av det till honom... ;)

Trots alla tårar idag så var det en väldigt fin stund. Jag tror
att vi alla kände detsamma och det lämnar ett ljust och fint
minne till oss som är kvar.

Begravningsofficianten, Axel, pratade om hans styrkor och
hans envishet. Om alla minnen som vi ska bära med oss i
våra hjärtan. Om den glädje han spred under den alltför
korta tid han fick vistas på jorden. Han som älskade livet!

Det kom fram så fint, vem han var. Och inget av det kändes
tillgjort och konstigt utan bara äkta och ärligt.
Älskade barn, som vi saknar dig!!! <3<3<3

Drygt 40 av oss drack kaffe och åt smörgåstårta efteråt.
Det blev även det en fin stund med skratt och minnen och lite
mer tårar. Och mera varma kramar och sen lite kramar till :)

Halv 6 var allt städat och klart. Tack till Er som hjälpte till med
det. Ovärderlig hjälp. och även om jag försökte styra upp lite...
så tog ni hand om allt. Älskar Er så mycket!












På väg hem fick jag sms av Farbror och Tant! som haft en egen
ceremoni för Andreas på stranden i Thailand. Så här skrev hon:

"Vi har haft en egen ceremoni ikväll då vi hedrat Andreas
med att sända upp två minneslyktor från stranden.
Andreas får hjälp av lyktorna att hitta vidare dit han slipper
ha ont... Där kan han ha djur, köra traktor, ploga snö när han
vill, och jaga. Vi minns honom med värme! Han hade glimten
i ögat och var en kämpe!

Ja, vad kan man mer säga?!

Det har blivit dax att sova nu. Men det har ju oxå varit en annan
tillställning idag, av trevligare sort. I Skåne har en av Stefan´s
döttrar gift sig idag. Jag önskar dom all Lycka nu och i framtiden.

Lyssna på varandra, respektera varandra, ge varandra utrymme
att vara sig själv och somna inte som ovänner. Det är mitt råd.
All Kärlek från oss till Er. <3

Många Varma Kramar// AnnBritt