Det Skira Livet

Ser att klockan gått över till Nyårsafton.
Dagen har jag tillbringat med A och hennes mamma på Janssons Cafe.
Trevlig pratstund o fika där, sen gick vi vidare och kikade i affärer.

Hamnade på Presenthörnan där jag fått presentkort av mina barn.
Så mycket fint har dom.
Porslin, kuddar, lampor, glas, köksgrejor, småpryttlar....

Köpte en ugnsfast turkos form som passar med mitt porslin.
Väldigt fin var den =)
Så fick ju prova att fixa mat i den direkt och det gick bra.

Sonen har ont i nacke och domningar i ansiktet plus huvudvärk.
Ingen aptit heller. Men vi har bytt bäddmadrass han o jag.
Jag har en en tempurliknande madrass så han får prova den ett tag.

Hoppas att det ska bli bättre för honom att sova nu.
Så att han orkar åka iväg och fira Nyår imorgon
och inte behöver sitta hemma med mamma och tråka...

Blev inbjuden till AL oxå på ett glas vin.
Vi satt och tjöta en stund. Mysigt!

Kom oxå in på den där dagen i Mars, var ju henne jag ringde då.
Polisen var kvar när hon kom, det hade jag inget minne av.
Hennes man hade visst ringt, dom visste ju inte om S låg död
här hemma hos mig....

Ja, snart har det gått ett år sedan dess.
Ett år som varit det värsta jag upplevt på alla vis.

Men!! Jag är hoppfull inför det nya året.
Jag känner att saker absolut inte kan bli värre än det varit.
Så, därför kan det ju bara bli bättre =)

Först kommer ljuset återvända. Vi går mot vår.
Sen kommer det där 100-årskalaset lite innan sommaren.
Så det finns saker att se fram emot.

Att den där cancern ska besegras är det främsta.
Det blir den allra tuffaste kampen, men det måste gå!
Finns liksom inga alternativ.

Jag säger som Ung Cancer´s pin: Fuck Cancer!
Den är inte värd någon respekt eller extra uppmärksamhet.
Den kommer bara med elände och inget positivt alls.

Vilka önskningar, drömmar pch planer Ni än har för det ny året
så önskar jag Er allt Gott, all tänkbar kärlek och god hälsa.

Gott Nytt År 2012

Tack för att ni varit med mig i bloggen och i all smärta
och mina knasiga funderingar och mörka stunder.
Kanhända blir det lite ljusare nästa år...

Många Kramar// AnnBritt

När sånt som hängt över en som en tjock dimma
en lång period, bara lättar och försvinner,

Då är det gott att leva =)

<3 AnnBritt

Önskar jag Er alla. Nu är julen över för denna gång.
Det gick ju bra trots allt. Även om det förstås varit stunder av stor saknad.

På Julafton var jag och barnen här hemma.
Vi tittade på Kalle förstås, åt god mat och sedan kom tomten!
Alla verkade nöjda med paketen.

E hade ordnar med frågesport där vinnaren fick en fin medalj
och alla varsin smällkaramell med skumtomtar

Jag fick minsann en egen raritet. I en glasburk
fanns rester av en snögubbe som hittats på nordpolen 1974.....
Dottern hade gjort ett nyckelskåp till postnyckeln,
eftersom hon tycker att jag slarvar bort den hela tiden =)

Fick ett presentkort av barnen och en fin diktbok av E
med egenskrivet material.

Sen spelade vi spel och drack glögg.
Klockan blev ganska sent innan vi kom i säng.







Dagmar har ju varit i farten här och på nätterna har det blåst rejält.
På Annandagen ville E åka och handla och stormen höll sig ganska lugn.
Vi for till kyrkogården oxå. Skulle gjort det tidigare, men det blev inte så.

Det är fint när man kommer dit med alla ljusen
som brinner för dom som står oss nära.



Min mor ligger här i minneslunden och pappa har en grav precis nedanför.
På nyårsafton är det 5 år sedan hon gick bort. 84 år gammal.
Min pappa lämnade oss för 25 år sedan. Det går nästan inte en dag
utan att dom är i mina tankar.

Vi hade ju inte alltid en enkel relation, men de sista 10 åren
pratade vi mycket och sågs och ringde ofta. Det känns bra i hjärtat.

Fick en söt bok av E i julklapp. Mamma, står det på framsidan.
E förklarade att när hon köpt den och öppnade den hemma,
fick hon se att den var felvänd inuti...
Man får börja läsa bakifrån.

Så hon funderade på om hon skulle byta den, men kom fram till
att det blev mer speciellt så. =)
Eftersom jag läser tidningar från slutet och aldrig kan låta bli
att kolla i slutet på en bok, så passar det ju bra!!

Hur som helst, där finns 2 fina verser som passar till min mor.

"Tack mamma, för alla söliga fat du diskat,
för all blöt tvätt du har hängt på tork,
för korgar med skolkläder
du dänkt och strukit.
För gräsmattor du klippt
och brustna hjärtan du lappat ihop.
Tack för de oräkneliga sätt
du har visat din kärlek
din klokhet, din styrka..."

"Mammas hemmagjorda sylt
är verkligen kärlek på burk"

Mamma höll alltid på att koka sylt och saft.
När vi var barn och bodde i hus, så hade vi mängder
med vinbär, krusbär, rabarber, körsbär...

Hon var från den tiden då allt skulle tas om hand.
Därför fick jag och mina syskon sitta där och hjälpa till
att plocka 100 liter vinbär och annat.

Vi uppskattade det nog inte så mycket då,
men vi har skrattat gott åt det många gånger
och jag minns att när hon fyllde 60 år,
skrev jag o min syster en sång om hur hon saftade o
syltade.. Så det har funnits med oss i alla år.

Enn annan liten vers som står i boken
stämmer (enligt mig) in på min o min dotters relation ;)

" Min mor...
det var hon som lyssnade och lyssnade
på allt mitt prat...
som alltid stod vid min sida,
redo att gripa till svärdet
och döda min fiende.
Hon var den jag visade upp alla mina konster för."

Nu har barnen åkt till sin pappa för att fira Jul och Nyår där.
Det är tomt och tyst och tråkigt.
Men jag har en del saker att ta tag i,
så jag hoppas jag hinner det dessa dagar.

Ha en fin kväll. Kramar//AnnBritt

Nu är den här. Julaftonen!
E kom in till mig vid halv 9 och vi har ätit gröt,
jag har färgat håret och gjort Jansson =)

Nu ska vi äta lite lätt, så blir det julmiddag efter Kalle.
Skulle kunna gissa mig till att Tomten kommer efter det..

Ha en God Jul allesammans. Ta det lugnt och var rädda om varandra.

Många Julkramar// AnnBritt

Fast det kan man inte tro när man tittar ut genom sitt köksfönster.
Regningt och ca 8 plusgrader...



Som det borde varit!!

Fast inomhus har vi fixat julgodis. E har bakat kolakakor
och jag har gjort vita och mörka chokladtryfflar.

Tänkte bjuda på ett sista minutenrecept på hemmagjord Snickers.
Den är väldigt god och inte direkt någon minikolhydrat candy...
Men en bit eller 2 kan man ju prova. ;)

1 burk jordnötssmör vanlig eller med bitar spelar ingen roll.
1 dl socker
2 dl sirap
Smält detta tillsammans i vattenbad

10 dl Kellogs K-Special
1 dl kokos
1 msk vaniljsocker
Krossa flingorna och blanda ner det andra

När det smält på spisen rör ner det med flingorna
"vispa" runt ganska snabbt och bred ut på bakplåtspapper.

Smält 200 gr choklad av valfri sort. Den är godast med ljus blockchoklad
Man kan ju använda Marabou eller vad man vill.
bred den över kakan och ställ sedan att stelna innan ni skär i lagom bitar.

Bra om ni ser till att det finns plats för en långpanna i kylen,
det gjorde inte jag... ;)

E har åkt till sin farmor för det stora julbadet!
Dom trivs ihop de där 2, och eftersom vi inte har något badkar,
så lånar hon sin farmors ibland. Hon älskar att bada :)

Jansson står på tur att göra här och åka till mors och fars gravar och tända ljus.
Åker alltid dit på Julafton men kände att jag ville slippa åka imorgon.
Var en evighet sedan jag var vid makens grav, men är det nästan 70 mil
fram o tillbaka så blir det så. Känner inte att jag vill ge mig ut på vägarna
nu och dessutom startar ju fortfarande inte min lilla bil.

Det får bli senare och jag kan alltid tända ett ljus här hemma för honom.
Hans barn har ju honom nära och jag hoppas att dom uppskattar det!

Nä, tiden rusar. Dax att göra lite nytta igen.
Ha en fin kväll. Visst är det mysigt så här dan före med allt småpyssel?
Jag gillar det! :)

Kramar// AnnBritt

Jaha! 3 dagar till Julafton som jag längtat så efter.
Idag ville jag helst lägga mig på sängen med täcket
över huvudet och bara gråta.

Över saknad. Över att få fira jul utan min man.
Över allt skit som varit med detta året.
Låta ångest och smärta bara välla ut och helt och
hållet strunta i allt vad jul heter.

Men som alltid, så inser jag att det inte löser någonting.
Även om jag faktiskt, kanske, skulla behöva det!

Istället, när kl var över 20, började jag och E röja och
dammsuga och tvätta golv.
Ut med grejer i förrådet, som väntat för länge på att tas om hand,
men jag inser att det inte kommer ske på ett tag.

Så nu känns det riktigt bra :)
När man har saker framför sig som känns som oöverstigliga berg,
känns det bra att få klappa sig lite på axeln, när man får det gjort.

Vanlig städning! Jo, visst... Men för mig har sånt blivit monsterhinder.
Behöver dammsuga, plocka undan och skura...
Orkar inte, orkar inte, orkar inte..

Och den där saknaden som inte går att beskriva i ord.
Efter honom som hade lösningar på allt.
Som kom med goda tips och råd, eller en kopp kaffe
och en härlig smörgås, när livet var tufft.

Som var (oftast) lugnet själv och kunde prata mig tillrätta
när livet gick emot mig.
Hur mycket kan man sakna en annan människa???

Nu ska jag säga godnatt till min dotter,
sen försöka sova lite själv.
Imorgon ska vi låna sonens bil och åka och julhandla.

Jag har en stark känsla av att vi inte är ensamma om det!

Sov så gott med Er// AnnBritt

....det kan vara på Stenungs Torg en tisdag den 20/12...

Alltså, har man suttit i Svenshögen i 3 dagar och knappt
sett en själ, så får man lite chock när man ser alla bilar,
och människor som ska julhandla!



Men jag har knappt gjort en sak ännu =/
får se om energin kommer mad barnen imorgon =)

Kramkram// AnnBritt

Våran lilla Putte dog inatt.
Hittade honom i ett hörn av buren där han låg alldeles stilla.
I 8 år var han hos oss, och han var 2 eller 3 år när vi köpte honom.

Jag tror att han har flygit upp till S och sitter på hans huvud och kvittrar nu.
Dom hade något speciellt de där 2.

En gång efter S varit här, han hade Putte med sig,
så snubblade han på trappsteget hemma hos sig när han skulle gå in.
Det var en gammal bur och överdel och underdel satt inte ihop.
De där clipsen som brukar finnas var borta, så det bar sig inte
bättre än att S snubblade och Putte flög iväg.

Han gick runt huset och ropade på honom.
Sen gick han in med sina saker och efter en stund ut igen.
S gick åter runt huset och ropade, när han var på väg in
hör han: Flax flax, Putte hade suttit på taket och kom och
flög och satte sig i hans hår! :)

Jag har inte tidigare hört om en undulat som varit utomhus
och kommit tillbaka. S hade ju inga katter så han lät buren stå öppen.
Några gånger när S sovit lite för länge, satt Putte på kudden och
kvittrade och väckte honom...

Han visslade när man släckte lamporna, som en kort vissling
när första lampan blev släckt, och en lång när alla var släckta.
Vid några tillfällen visslade han väldigt ihärdigt, då visade det
sig att S glömt någon lampa. :)

Ja, han var fin våran lilla fågel. Fast han var väldigt trött på sista
tiden och sov mycket, så jag gissade att han inte skulle leva så länge till.

Så blev det!
Kram// AnnBritt

Att sova har aldrig varit något större problem för mig.
trots många koppar kaffe varje dag och sent på kvällen,
har jag ändå alltid kunnat somna.

Men nu.......
Jag är så trött när jag lägger mig, men vad hjälper det??
Det går inte att koppla av, tankarna far runt i cirklar,
jag gråter och funderar på allt!

Skitjobbigt är det.
Ja, då är det ju tur att man inte har något jobb...
Men kanske är det vad som orsakar det hela.
Oro över alla möjliga saker som händer just nu.

Det hjälper inte ens att räkna får längre.
Innan har jag kunnat somna så fort jag blandat in några
svarta små lammungar i skocken med vita.
Då har det blivit så trist att jag somnat direkt. ;)

Jaa, så då får man väl blogga lite om det
och se om det kan hjälpa sömnen på traven.

Någon som har andra tips på hur man somnar?!
Mottages vänligt men bestämt. :)

På återseende// Nattugglan

Jag hamnade på Stenungsbaden väldigt sent igår kväll.
En god vän som ville dit och tyckte att jag skulle föja med,
så kl 24 snajdade jag om på 5 minuter och sen bar det iväg.

Det blev lite dans och svänga på rumpan ett par timmar till
väldigt bra musik :) Sånt kan behövas ibland!



Vet ni, att ibland får man veta saker som är så hjärtskärande
att det ger stora sår och gör så ont att man inte vet
vart man ska vända sig.

Att en annan människa (om det nu kan kallas så) på ett kort
ögonblick genom handling och ord kan förstöra livet för en
liten glad och oförstörd själ på jorden.

Det är så hjärtat går sönder när jag tänker på det,
och det kan jag inte heller sluta göra.
Man inser hur lite vi vet om varandra och ändå finns
det dåliga samvetet och gnager och tänker att jag borde
gjort mer. Varför insåg jag inte att något var galet.

Men det finns hopp om läkning och framtid och kärlek.
I starka själar finns ärlighet och kamp.
Det blir tufft, men det kommer gå, det måste gå.

Jag tänker så mycket på dig och vill ge dig all kärlek som finns.
<3 <3 <3

Var rädda om varandra
och glöm inte att vi har
2 öron och 1 mun
för att vi ska lyssna dubbelt
så mycket som vi pratar.

Massa Kramar// AnnBritt

Ni missar väl inte galan på Tv 4 ikväll,
där Föreningen Ung Cancer får pris?

Har lagt in deras länk här nedanför.
Dom finns även på Facebook.
Gå in och stöd deras arbete
och läs om hur flera företag nu skänker
pengar till dom ist för att skicka julkort i år.

Det är stort. Och man känner att det finns hopp för mänskligheten!

Är ganska trött nu och ska vila mig en stund.
Begravningen var känslosam och fin.
Jag har ju en stor släkt, bägge mina föräldrar hade 9 syskon,
och från dom har det blivit 25 kusiner på var sida...

Förr, på 60 och 70-talet, träffades man på släktkalas,
nu är det till begravningar man ses.
Även vi kusiner börjar komma till åren... =/
Det märker man när man inte känner igen varann,
eller minns namnen på alla ;)

Men det är trevligt mitt i allt, att möta dom som står en närmast.
Fick en fin komplimang från oväntat håll. Sånt värmer.
Det är ju i familj och släkt man har känt varann längst,
sett varandra växa upp och så. Visst har det betydelse.

Sonen är hemkommen nu och det känns bra.
Ska ju inte in igen förrän den 2e Januari.
Känns som en evighet =)

Ha en skön Fredagskväll// AnnBritt

Idag har jag varit riktigt förbannad!!!
Man kan bli det ibland trots att man försöker hålla humöret uppe.

Men med alla dessa saker som hänt, och som inte går att påverka,
med trögtänkta myndigheter och med folk omkring som gör livet surt
för en själv och andra i närheten, trots att det inte finns någon
anledning i världen, så kan det bli för mycket vissa dagar.

När man inte har flyt med någonting utan ALLT bara ska jäklas,
så rinner även en stillsam filbunke över då och då.

Nej! Man kan inte sitta och bara le och vinka hela tiden.
Men så har man ju det där i sig att det inte är ok!
Man ska hålla inne med känslorna, om dom inte enbart
är positiva. För bra och snälla saker får man säga hela tiden,
men ilska över orättvisor och sådant som sker utan att man kan
påverka, det ska helst hållas inne med.

Funderade på om det ligger i vårt Svenska sinne och Jantelagen.
Hur det än är, så vart jag arg idag och faktum är ju att det känns
lite bättre :) när man får släppa lite på luften...

Fick efter det rett ut en del av sakerna och fick lite andra
positiva besked idag med.
Så det känns bra nu!

Det sägs att vi ska gå i varandras skor för att kunna förstå varann.
Oftast är ju det endast ensidigt menat.
Att någon annan ska förstå oss.
Men jag menar att det är lika viktigt att man själv förstår andra.
Kan tänka sig in i deras liv och situation, utan att döma.

Nu är det ju återigen så att man inte kan älska alla.
Om det handlar om personkemi eller vad det än är,
så finns det alltid människor man tycker mindre om.

Så om dom inte vill gå i mina skor, varför ska jag då gå i deras?
Det finns så många med empati och humanism att man inte behöver
gå i andras slitna och trasiga tofflor för att begripa
vissa grundläggande saker om livet.

För övrigt har jag och min dotter skrattat, slagit in paket, myst och dansat ikväll.
Sånt är det som verkligen betyder något.
Imorgon åker dom till sin far igen, men dom är hos mig
hela Julen och det ser jag fram emot.

Ska hämta hem sonen efter 5 dagars ny behandling.
Det ser nog han mer fram emot mer än mig...
Om Ni förstår hur jag menar! :)

Jag skulle inte heller uppskatta att ligga på sjukhus 5 dagar
var 3e vecka, när jag var 20. Inte med denna lömska sjukdom iaf.
Och ingen annan gång heller för den delen, men de gör vad de kan.
Det får man väl anse och inse att det är bra.

Det blir årets 5e begravning imorgon oxå.
Dom är gamla nu, alla mostrar och fastrar, så det är väl
livets gång för dom. Men det är tufft ändå för dom som är kvar.

Tro mig! Jag vet det....
Föräldrar, oavsett ålder, lämnar ett stort tomrum.
Det där telefonsamtalet man aldrig mer kan ringa.
Mötena man aldrig mer kan ha.
Ingen Jul och födelsedagsträffar och alla gånger man bara behöver
lite stöd och uppmuntran. Det kommer inte tillbaka.

Därför blir nattens uppmaning:
Var rädda om varandra.
Somna inte som ovänner.
Man vet inte när sista mötet kommer.

Dramatiskt? Kanske, men sant!
Kramas ofta, säg vad ni känner utan att såra, om det är möjligt.
Lyssna på varandra och respektera varann.
Är det verkligen så viktiga saker man bråkar om?
När livet tar slut för en närstående, ångrar man så mycket.

Det är så bara! Oftast ångrar man att man blev sur o grinig,
eller att man inte lyssnade eller uppskattade de små sakerna i livet.

Så istället för att julstressa för att allt ska bli perfekt.
Tänk på, att det redan är perfekt. Om ni bor med den ni älskar
förstås. Kärlek kan ta slut oxå, men oavsett, gräl o bråk
är en tyngre väg än samförstånd. :)

Sov så Gott// AnnBritt

Tänkte skriva att om någon är intresserad så finns här
ett skittråkigt, eländigt, ledsamt och bedrövligt liv
för den som så önskar.

Bytes mot bekymmers/ångestfritt liv
med fast tjänst på en trevlig arbetsplats,
gärna med en levande bra make i stil med den jag hade.
En fungerande bil att ta sig till jobbet med.
Gärna utan sjukdomar och annat som gör livet trist.

Men sen kom jag på att det är nog inte någon som vill byta!
Så var det just idag som livet kändes för jäkligt.
Det kommer bli lite bättre imorgon.

Sen vore jag ju inte jag om jag hade någon annans liv.
Och så himla illa tycker jag ju inte om mig och det jag har...
Fast det skulle inte göra något om det blev lite lättare
och liiite roligare snart.

Om man kunde finna lite energi och livsglädje igen.
Mitt humör och dagens väder brukar gå hand i hand.
Idag har det regnat från alla håll och blåst oxå.

Tycker ju om alla väder, så länge det är sol :)
Kanhända har jag för stora krav på livet.
Att det ska vara sol och problemfritt finns ju liksom inte..

Well well! Mina barn är sötast i världen, vem vill byta nåt sånt?!

Idag fick jag ett diplom från min Linedance-instruktör.
För väl utfört fotarbete... hihi..det kan ju diskuteras ;)

Finns alltid något litet som förgyller dagarna.
Det är sånt man får lägga fokus på såna här dagar.

Har fastnat i första Twilight filmen på 5an.
Den har jag inte sett och inte läst innan.
Men maken till film att fängsla sin publik (mig!)
har jag inte varit med om..

En del regissörer har det där som gör att man
inte kan slita blicken från skärmen.
Förstår alla som älskar dessa filmer,
trots att jag inte skulle kunna tänka mig att se
vampyr dito innan. =)

Hoppas dom visar nr 2 och 3 oxå, ska kolla detta.

Annars är det ju Lucia idag. Det är även det en riktig
stämningshöjare. Nu har jag bara sett de ljusprydda
ungdomarna på tv. Men det duger det med.



Hoppas ni ätit massa lussebullar o pepparkakor idag.
Och Tack för kommentarerna! <3

Önskar Er en God Natts sömn. Hörs annan dag
Kramar// AnnBritt

Idag har E haft en kompis här och de har pysslat hela dagen!
Vi har bakat kakor med nonstop och klätt granen oxå.

Hittills har katterna vält den bara 1 gång.
Då kom det lite svordomar ur min mun, så jag hoppas
dom förstod vinken där...

Det går en serie på 1an som heter "Allt för Sverige".
Den har jag fastnat för ordentligt.
Ett antal amerikaner med svenska ättlingar kommer hit
för att lära sig mer om landet och hitta sina rötter.
Vinnaren får träffa sina svenska släktingar.

Det är tävlingar i varje program och nu är det 4 kvar.
Jag tycker om de där människorna.
Eller iaf hur de framställs i tv:n.
Idag var de och de firade midsommar i Dalarna.

Var och en fick låna en folkdräkt från den del av landet de härstammar ifrån.
Att se hur rörda och lyckliga dom blev över detta.
Deras glädje att få dansa "små grodorna" runt midsommarstången
fick mitt hjärta att brista.

En del av det som vi tycker är barnsligt eller en del föraktar,
kan av en som söker rötterna vara djupt själslig frid.
Att se hur det går till att fira högtider i det land som
oftast av fattigdom förde deras förfäder härifrån,
var för dem ett sätt att finna ro i sig själva.

Jag blir intresserad av att släktforska själv.
Inte bara hitta namn, men hitta svar på hur livet var då,
för mina döda släktingar.
Jag inser att utan dessa tidigare möten och tillfälligheter,
hade man inte suttit här idag.

Man bär på gener och förhållningssätt från tidigare generationer.
Säkert bär man med sig skuld, glädje, sorg och sinnelag
från dessa släktingar oxå.

Man tror man är unik, men är vi det?
Sånt där går jag och funderar på nu om dagarna!! :)
Något ska man ju fundera över...





Ska sova nu, vi får väl se om regnet fortsätter i veckan.
Förra året såg det ut så här!
Kram kram

Jag har tänkt lite på hur man tilltalar sina medmänniskor
och vad man säger till varandra, många gånger utan att tänka efter.

Läste Alexandras blogg häromdagen om vad folk säger till den som är gravid.
-Nu får du aldrig en hel natts sömn igen.
-Vänta bara, så ska du få se hur jobbigt det blir....
Osv.

Borde vi inte tänka en vända till och säga att du står inför
ditt livs äventyr. Livet blir aldrig mer sig likt, men du kommer
få uppleva en kärlek som du aldrig kan känna eller få från en
annan människa.

Du kommer vara orolig, trött, ledsen och lyckligare än
vad du någonsin har varit.
För att få ett barn är ju den största gåvan som finns.
Varför är vi där med våra fåniga ord som bara oroar?

När någon ska gifta sig,kan det komma saker i stil med:
-Jaha, ska du binda dig vid någon annan nu?
-Varför gifta sig, alla skiljer sig ju ändå.
Eller, nu är det slut på friheten, typ!

Varför kan vi inte säga att vi är glada för deras skull.
Lyckliga för att det finns dom som tror på kärlek och äktenskap
och tvåsamhet.

Varför ser vi så lätt de sämre egenskaperna hos våra medmänniskor?
Om någon säger 10 saker och 1 av dem inte stämmer med vår uppfattning,
kan vi gå och älta det i evigheter. Prata med andra om hur dumma åsikter
den personen har.

Människor vi älskat för deras ärliga sätt, kan snart bli
att jo, men man måste ju inte vara jätteärlig , hela tiden...

Visst finns det saker i livet som ändrar och förändrar oss,
visst kan kärlek ta slut och vänskap försvinna lika hastigt
som solen går i moln en sommardag i Juli.

Men varför pratar vi så illa om varann?
Varför slänger vi ur oss alla dessa klyschor?
Varför ser vi inte mer av den kärlek som finns i världen
och använder oss av den?

Är det för att vi "bara" är människor?
För att vi inte orkar! vara positiva och goda?
För att vi har svårt at se andra människors lycka?

Människan är en komplex varelse.
Jag har inga svar, men jag kan bli ledsen över
att det ofta är det negativa som tar över i våra liv.

Livet är väl tillräckligt svårt och krångligt
utan all avundsjuka, missunsamhet och hat?

Min morfar sa att, vi ska inte sätta oss och vara nöjda,
för då har vi inget att sträva efter.
Det är ju sant. Hade mänskligheten satt sig och varit nöjd
på stenåldern hade vi ju inte funnits idag.

Så vår överlevnad och vårt ego kan ju vara en anledning
att inte nöja sig och att alltid vilja gå vidare.
Men den stora avundsjukan. Var kommer den ifrån?

Inte har jag svaret, men det hindrar inte frågorna att komma.
Man får nog hitta sin väg och sitt liv, och det är möjligen det som
gör att den som är 70, 80 eller 90 år oftast tar lättare på saker
som sker, än vad man gör när man är yngre.

Att erfarenheter lär oss och när man är ung tror man att man vet allt.
Det är väl så det ska vara.
Vissa saker får man finna sig i...

Vi vill så mycket i våra liv.
För en del slår önskningarna in, för andra inte.
En del kämpar och strävar hela livet utan att komma någonstans.
Andra glider på en räkmacka, som man brukar säga!

Orättvist eller rättvist?
Jag får väl åter acceptera att det är som det är med det :)

Inte blev jag klokare av att skriva detta, men det var mina tankar
så här på Nobeldagens kväll!

Sov så gott alla, imorgon är det 3e Advent.
Det lackar mot Jul! :)
Många Kramar// AnnBritt

Idag har det, efter allt regnande varit en riktigt kall dag.
Åkte iväg med A på en mysig runda med fönstershopping
och liten fika.
Det behövdes idag :)

Senaste dagarna har jag fått en ny favoriträtt
Fräs några champinjoner och lite purjolök
tillsammans med en god korv eller salami,
typ Onsala, Munsö eller vad ni gillar.

Dela en halv rödlök och 1 avocado.
Lägg på tallrik och detta är gott!
Och framförallt lagat på 5 minuter.



När man som idag varit ute i kylan är det gott att värma sig med en kopp choklad.
den jag gillar bäst ser ut så här.



Värm hälften mjölk och hälften grädde, rör i ca 50 g mörk choklad.
Av din favoritsort eller block, nu har jag några mini marshmallows
uppepå, men annars är det perfekt LCHF yummie :) Inte så mycket kolhydrater.

Det har regnat, snöat och åskat idag. Undrar vad som händer med vår natur?

Ska se om tvätten torkat i torkskåpet, det är ett lotteri varje gång
om det blåser varm eller kall luft!
Är ju alltid trevligt med lite spänning i tillvaron ;)

Sov så Gott! Det ska jag försöka strax. // AnnBritt

Under den gångna veckan har jag tillåtit mig att inte göra någonting.
Man pratar om att Livet kommer ikapp. Så har det blivit för mig nu.

Allt som varit sista året har skett utan att jag bett om det.
Jag har inte kunnat påverka någonting av det.
Det är en insikt som är lite läskig.

Som om det fanns någon därute som bestämde:
Åh! Här har vi en kvinna som varit lycklig i drygt 2 år.
Så kan det inte fortsätta.
Vi skickar lite cancer på sonen, sen får hennes make avlida,
vi ordnar oförstånd och osämja kring bouppteckningen,
sen ser vi till att hon blir av med jobbet och när hon tror
att sonen ska vara på tillfrisknande, så ger vi honom metastaser
så att livet rämnar ännu mer. Vi kan ordna så Af ger fel upplysningar
så hon inte får någon inkomst på 3 månader och som en extra piff,
så ser vi till att bilen slutar fungera....

Ja! Det ser ju inte klokt ut när man skriver det så.
Men detta är ju vad som skett, inget av det fanns i mina värsta mardrömmar.
Det har fått mig att fundera över en massa saker.

Det pratas så mycket om att vi ska styra över våra liv, att vi kan allt vi vill.
Jag brukar säga det till barnen: Om Du vill det, kan du klarar det!
Men vad kan vi egentligen påverka i våra liv?

Liv, död och sjukdomar har vi ingen makt över.
Det kommer när det vill om det vill och vi kan inte styra detta.
Andra människor kan man inte styra över.
På olika vis försöker vi påverka våra barn när dom är små.
Vi försöker föra över våra åsikter och tyckanden på andra.
Men vi är alla våra egna och har våra egna erfarenheter.

Man kan göra sitt bästa för att vara tydlig i sina uttalande.
Men det är helt och hållet upp till lyssnaren att ta in informationen.
Vi kan inte styra hur andra tar in det vi säger och det vi menar.

Om jag går till affären för att köpa en vara och den är slut,
så hjälper det inte att jag blir förbannad och gapar på affärsägaren.
Det kan vara så många olika saker som har gjort att det inte finns just
när jag behöver det.
Man kan istället välja att gå till en annan butik eller vänta till en annan dag.
Ilska och irritation löser ingenting. Det får oss bara att må dåligt.

Det går inte att styra över saker som sker hur gärna man än vill.
Dagar kommer och går, månader blir till år, solen går upp och ner.
Så är det oavsett vad jag tycker om det.
Man får följa med i livets flöde så gott man kan.

Försöka acceptera att saker sker fast man inte önskar det.
Lära sig av det och se framåt. Försöka hitta något positivt
och hålla fast vid det. Det kommer alltid något positivt ur en kris.

Jag har inte blivit starkare.
Däremot är jag mer sårbar, mer ödmjuk och framförallt
har jag lärt mig att inte lita på människor.
Det sista är svårt, när man är uppväxt med att tro på det goda i människan.

Människan är inte av naturen god. Det är något man lär sig genom livet.
Alla lär sig inte det. Genom det som hänt på jobbet förstår jag att det är så.
Men jag kan inte påverka det. Jag kan acceptera och gå vidare.
Att älta det leder inte till något positivt.

Men det finns oxå dom som har stor empati och kärlek för andra.
Det har jag lärt mig att se och dom kommer jag att vara rädd om.

Tack till alla som stöttat och uppmuntrat.
Som kramat och lyssnat och funnits där när jag inte själv orkat.
Utan Er hade jag inte varit där jag är idag.

Så när jag nu stått bredvid mitt eget liv och beskådat allt som skett,
och låtit det sjunka in, så är det dags för mig att ta tag i det jag kan påverka.
Sånt som att vi ska må så bra det går.
Att jag ska ta itu med det jag kan gällande mitt förra jobb
och se till att skaffa ett nytt.
Jag ska skaffa all den information om sonen som jag behöver.
Jag ska sträva efter att de 2 andra ska må bättre i allt, än de gör idag.

Jag fick till mig idag, att jag ska känna tillit till livet och lita på min egen kraft.
När man alltid varit mer mån om hur andra uppfattar situationer och händelser
är det svårt att börja tänka på sig själv. Men det är nödvändigt för att få ihop allt.
Kanske är det inte heller en dag för tidigt att tänka på sig själv först.

Jag fyller ju trots allt 50 år nästa sommar!!!

 

Det finns hopp om livet, trots allt.

Nu kommer en Jul och den ser jag fram emot mycket.

Sen kommer ett Nytt År och sämre kan det ju bara inte bli.

Med tillförsikt ska jag se på framtiden.

Har jag liiite tur, kan jag sova på nätterna igen.

Det har varit dåligt med det de 2 sista veckorna.

 

Och nu blir det 1,5 radavstånd och annorlunda text utan att jag ber om det :)

Ja, är det inget värre än så, ska jag inte klaga!!

Hur som helst. Jag är tillbaka.

Mer gråtmild och känslosam än någonsin,

men.. tillbaka. Jag ska sträva efter att vara kvar i detta

men ändå se framåt.

 

Som någon klok människa sa så är ju

Framrutan större än backspegeln av en anledning.

Ta hand om Er alla. Försök stanna upp i julhetsen

och tänk på vad som är viktigt för dig och för din familj.

Låt inte irritationen ta över sådant du inte kan påverka.

 

Det finns så mycket omkring oss att vara tacksamma över.

Men det gäller att titta, för att se det!

Massa Kramar// AnnBritt

 

 

Tack Anna =) Nu mår jag fint igen!

Vad gäller magsjukan iaf.

I övrigt gör jag några dagars uppehåll här,
för att bearbeta känslor som jag inte känner igen
och inte orkar skriva om.

Det kan bli så när allt är uppochner och man inte vet
varken ut eller in. Så känns det nu, jag hoppas att det
snart blir bättre med det.

Så ta hand om Er tillsvidare och tänk på:
Det blir Jul även utan stress och perfektion ;)

Massa Kramar// AnnBritt