Jag har vissa vanor.
De brukar gå till på följande vis:
Säger hej då till barnen, när jag ska till jobbet.
Går ut, stänger dörren, går 2 steg, öppnar dörren,
går in, glömde mobilen ropar jag, hej då säger jag
igen, stänger dörren, går 2 steg, öppnar dörren,
går in, glömde cigaretterna ropar jag, säger hej då,
stänger dörren, går 2 steg, öppnar dörren, glömde
bilnyckeln ropar jag, går ut stänger dörren, kör iväg...
Detta upprepar sig så ofta att det borde ses som en vana...
Om den är bra vet jag inte, men en vana likaväl, varje gång!
Häromdagen skulle jag till kuratorn. ( Man behöver gå dit
när man förlorat ett barn). Går ut, stänger o låser, går 2
steg, öppnar dörren går in, tar cigaretter och börjar leta
efter min bilnyckel, hittar den ingenstans. Tänker efter.
Sa till sonen dagen innan att han skulle låsa bildörren,
jag skulle hämta posten. Jaha.... och han som är på
Gullholmen på Orust till nästa söndag.... hur ska jag
nu komma till jobbet ikväll??
Ringer honom och frågar om han har min bilnyckel.
Näää, du sa inte till mig att jag skulle låsa...??!!
Tonåringar... irriterad, grinig, stressad, sur...
Går ut, låser dörren, går till bilen, nyckeln sitter i dörren!
Vad bra att inget tagit bilen och kört iväg med den då =)
Ja, så ser en vanlig vardag ut hos mig.
Ganska irriterande, störigt. Men en vanlig vardag.
Lika bra att acceptera läget. Jag är glömsk, kan inte planera,
har ingen framförhållning, men det funkar ändå. Undrar vad
som skulle hända om jag en dag hade allt med mig på en gång?
Skulle nog bli helt förvirrad och gå in en sväng iaf =)
Bara för att kolla att allt verkligen är med!
En dag i Februari förra året, rullade bilen iväg för mig,
med öppen dörr och mitt i vintern. Den stoppade
i en snödriva, full med snö och en dörr som inte gick
att stänga =) Men vem blir förvånad? Inte jag!
Så ser mitt liv ut, klart jag hade gillat om det var
roligare saker som hände, men man får ju inte
roligare än man gör sig... :) Så varsågoda att
fnissa lite åt mitt härliga liv. Det är så trevligt att
kunna glädja någon annan! ;)
Massa Många Kramar// AnnBritt