Sitter ensam hemma nu efter att I och E åkt till sin pappa.
Vi var på sjukhuset ikväll för att träffa sonen.
Strålningen kom äntligen igång idag, men det blev lite
förseningar, så vi sågs inte så lång stund.
På onsdag åker jag dit på fm och stannar fler timmar.
Hans farbror med sambo har varit där varje dag sen i fredags.
Kärlek till dom som orkar och vill, och A trivs med att ha dom där :)
Det är smärtsamt att se sitt barn ha smärta i varje rörelse,
att sakta sakta ta sig ur sängen för att sitta i fåtöljen en stund.
Han har värmedynor på ryggen hela tiden, men han har en enorm
envishet och gnäller inte ett dugg, fast man ser att det är för jävligt.
Jag vill bara ta honom i min famn och krama honom som när han
var liten. Krama hårt och vagga honom och säga att allt kommer
att bli bra... Att jag älskar honom mest i hela världen och att han är
en underbar son och bror.
Fast det sista vet han redan.. ;)
Idag kom det snö. Här på landet är det vitt, i stan var det regn.
Imorgon börjar skolorna här, lovet har gått ganska fort tycker jag.
Men det är en dag närmare våren och ljuset.
Ja! Roligare än så här blev det inte idag.
Känner att det kommer bli en lång natt...
Kramar// AnnBritt