Det Skira Livet

Det finns saker som sker som man blir så ledesn och så sårad av
att man knappt vet vart man ska vända sig.

Sen finns det ljuspunkter i tillvaron som glänser som små stjärnor
på himlavalvet och då vet man att det är det enda som spelar roll.

Som att sonen som inte ätit på 3 dagar och haft så ont i ansikte och
huvudvärk, så man inte känt igen honom.
När man får veta att han har bihåleinflammation, ja då finns det hopp
om livet! <3

Låter det bakvänt?
Ja, det är ju så. När man funderar på om det är biverkningar av
cen nya cytostatikan, eller ännu värre ny tumörer i huvud, rygg
eller nacke.

Så åker man med honom 4 timmar för sent till sjukhuset,
för att han inte kommit ur sängen, så skickar dom honom
på röntgen för att utesluta spridning och upptäcker denna
bihålsinflammation....

Ja, då blir man lycklig i mammahjärtat hur galet det än låter :)
Trots att det försenar den 5 dagar långa behandlingen, eftersom
han måste få antibiotika före cellgifterna.

Så han kommer inte hem på fredag, men vi får åka dit med lite
förnödenheter, så han klarar sig ett par veckor.

Han är 20 år och det spelar nog ingen roll om han varit 40,
jag hade ändå känt samma smärta och oro.

Jag minns när min mor och jag var och handlade ibland,
och vi träffade någon hon kände, så sa hon alltid att jag
var hennes yngsta dotter..

Det var väl inte toppenkul att höra när man var drygt 40 år :))
Men det är väl så att som mamma spelar det ingen roll
med åldern, mitt barn är mitt barn i alla lägen.

Så kära A! Jag vet hur jobbig du tycker att jag är ibland,
när jag frågar hur du mår och om du vill ha något.
Du får "gilla läget" för jag kommer aldrig sluta med det ;)

Har suttit med ett leende på läpparna nu sen han ringde
och berättade.
Det känns som jag ska kunna sova gott inatt!

Massa Kramar// AnnBritt