Formar en annons som M tycker låter fint. Har pratat om hur vi ska skriva vem det är ifrån. M tycker det ska stå mitt namn, med familj. Säger att det kan uppfattas som om det bara var från mig och mina barn, men hon tycker att vi är som en familj nu och att det ska stå så. Det känns fint. Nu vet jag att jag inte kommer tappa kontakten med dina barn och att dom vill ha oss kvar i sitt liv. Det betyder allt! Goa ungar. Ni är vuxna men en del av mig och jag älskar er allihop. <3
Går till jobbet för att fika och känna efter om jag är redo att börja jobba. Känns fint när jag går i korridoren och sen träffar dom som arbetar denna dagen. Men vid kaffet känner jag att jag är bara fylld av sorg. Vi pratar lite om hur det är och jag känner att jag inte hänger med, inte har orken. Hur ska jag kunna ta hand om någon annan när jag inte kan ta hand om mig själv?
Bodil skriver i sin bok om Min, Mitt och Mina. Dessa ord som skapat så mycket osämja och så många krig.
Och jag tänker att de även varit upptakten till många boupptecknings konflikter.
Snart är det Påsk och jag får panik över att det närmar sig. Förra året var jag hos dig. Påskafton var en fin dag. Det var soligt och blå himmel och väldigt varmt av och till. Vi åkte på konstrundan. Vart vi än kom så kunde du berätta vilka det var som ställde ut och vilka personer dom var. Det gav ett extra värde på resan. Att inte bara se deras alster utan oxå få veta lite om dom, även om allt inte var så smickrande...
Vi stannade vid Brösarps backar och tittade runt även hos någon antikhandlare som hade öppet. I Simrishamn stannade vi för att äta lunch. Hittade en mysig krog som serverade lammkotlett. Jag sa till dig att när vi blir pensionärer ska vi flytta till en skånelänga i Simrishamn, sen ska vi gå och strosa i hamnen och ta en öl på denna krogen, sitta och titta på folk och bara njuta av livet. Du tyckte det lät bra.
Vi åkte vidare till Ales stenar där jag inte varit innan. Österlen är så förbaskat vackert att man nästan blir tårögd. Vi gick in i fiskaffären som var full med folk som skulle köpa lax, räkor, sill och annat gott till påskbordet. Vi köpte en bit lax och någon sill för att ta med till L & L, dit vi var bjudna på kvällen på påskbuffé.
Det blev en väldigt bra och trevlig kväll. Hur mysigt som helst med god mat och goda vänner.
Och nu så är du inte med mig. E kommer att vara hos sin pappa. Så det är jag och sönerna. Men jag har ändå panik. Förra årets påsk rullas upp som en film i mitt inre, om och om igen. Bestämmer mig för att ta mig igenom helgen. På något sätt ska det väl gå. Men paniken försvinner inte för det.
Ringer till prästen och vi bestämmer att urnsättningen ska ske i mitten av Maj. Det blir en kort ceremoni, där han kommer att säga några ord, sedan sänker han urnan och vi får vi lägga en blomma. Sen är det väl klart. Bara sådär, som om det var en enkel sak. Jag blir fortfarande arg på andra ibland för att du är borta. Blir arg på dig. Vill ha någon att skylla på för att ett hjärta slutar att slå utan någon förvarning. För att jag inte längre har någon att ringa morgon, middag och kväll. Jag sitter fortfarande med telefonen i mitt knä när jag kör bil, så att jag inte ska missa om du ringer. Men det ringer ingen från ditt nr.
Så fort vi bestämt datum tänker jag att det var nog lite långt fram. Att jag skulle fått till det innan. Att du inte borde få vänta så länge på att få komma i vigd jord. Varför kan jag inte längre fatta ett beslut? Jag känner mig helt vilse i vad jag än gör. Undrar hur dom känner sig som blir ensamma efter 50 år.
Min dotter frågar om jag inte saknar dig på kvällarna. Jag svarar att det gör jag såklart. Hon säger att jag kan få ringa henne istället så att vi kan prata en stund...
Vad svarar man? En tioåring som vill läka och hela sårig mamma. Det är mäktigt.
En son frågar flera gånger om dagen om jag vill ha en kram. Det är oxå mäktigt. Han är snart 17. Det är såna små guldkorn man vill bära med sig i hjärtat i all evighet.
Goa, goa ungar du har..massa kramar till dom alla 3 <3
skrivenVi älskar dig också. Vi vill aldrig nånsin att du försvinner från våra liv.
Kramar!!