Klockan ett åker jag och M, hennes son och P till kyrkan. Vi köper varsin ros och barnbarnet har ritat en teckning där han skrivit "sov gott morfar" han har oxå med sig en grävmaskin att lägga hos dig. Mina söner och din dotter och G är vid kyrkan när vi kommer dit. Regnet hänger i luften men just nu är det uppehåll.
Prästen står vid kyrkan och vi går in. På ett litet bord längst fram brinner ett ljus och där står "urnan", en brun papplåda med brun packtape. Jag är inte riktigt beredd på att den skulle se ut så, men där står en liten låda med din aska och jag tänker att sist vi var här låg du i kistan och det som är kvar av dig ryms på ett litet bord.
Vi sätter oss en stund och prästen läser något ur bibeln. Men jag är bara fokuserad på den lilla lådan som står där. Det känns helt overkligt att du är där i. Prästen frågar om jag vill bära urnan med dig och det vill jag.
I samma stund som som du är i mina händer är det som en film som startas med minnen av vårt liv.
Första gången du satt i mitt kök och sa hej. När vi förlovade oss, när jag frågade om du ville gifta dig med mig och du sa ja, vårt bröllop på stranden, vår första bröllopsdag när du satt i mitt kök och hade köpt rosor och champagne. När jag kom tillbaka till dig efter att du skickat mig på spa och jag hittade en svart ros till dig.
Sista gången du satt i köket hos mig och sa att du älskar mig.
På platsen här ovan ska du få vila och ro. Det är alldeles för tidigt. Det här var inte vad du ville, inte vad jag ville. Det här var hastigt och oväntat och kom som en chock likaväl för dig som för oss omkring dig. Jag känner det så tydligt när jag står vid det grävda hålet i marken och rör vid dig för sista gången. Snart ska jag lägga dig till din sista vila. Tårarna rinner från ögonen och ner på mina kinder.
Jag får lägga mig på knä för att få ner urnan i det djupa hålet, är rädd att tappa dig. Klappar urnan en sista gång.
Prästen läser något ur bibeln igen, vi lägger ner våra rosor och det har börjat regna på oss.
E lägger sin teckning och sin grävmaskin, han gråter och sörjer sin morfar. Vi andra gråter över att du nu är bort för alltid. Nu är det definitivt, det finns ingen återvändo. Nu förstår jag att du är borta för alltid. Jag inser att min man är död.
På ett sätt känns det skönt att du får vila och ro nu och att vi nu har gjort allt vi ska för dig. Det vi har kvar är att få svar på dödsorsaken från obduktionen. Det lär ta sin tid. Får försöka släppa det och börja hitta mig själv nu. Hitta ett sätt att gå vidare utan dig.
Det är en vacker plats där du ligger. Här är stilla och harmoni och helst vill jag inte gå härifrån idag. Jag vill vara hos dig. Prata med dig. Sitta här och hela min trasiga själ. Vara nära dig på din nya boplats.
Jag vet att det endast är kroppen som ligger här. Jag har bevis för att din själ är på andra ställen, med mig och med dina barn, men det är här jag känner att du är rent fysiskt. Jag vet att du kommer trivas. Här kan du se årstidernas växlingar. När vintern kommer kan du vila och behöver inte ut och ploga snö. På våren kan du se när fåglarna får ungar i sina bon och på sommar och höst kan du sitta i skuggan under björkarna eller följa hur färgerna förändras och löven faller till marken.
När vi så smånigom samlat oss så att vi kan gå därifrån åker vi för att äta en bit mat, på ett av dina stamställen.
Det blir ett fint avslut på det hela.
Jag ska ju äntligen hämta våra bröllopsbilder. Vi var på väg så många gånger men det blev aldrig av. Nu är det ingen återvändo längre och jag har bestämt med fotografen att vi ska träffas i Tollarp.
Det känns så konstigt att se dom bilderna nu. Du skulle ju varit med mig. Tanken var att vi skulle hänga upp dom i ett gemensamt hem. Nu blir det inte så. Jag får ta med dom och ha det som ett minne på väggen.
Jag tycker mycket om dom och här är 2 av bilderna från den 11 Juli 2009. Den bästa dagen i mitt liv, efter mina barns födelse.
Man blir trött sådana här dagar i livet och det känns skönt att komma hem till M på kvällen och få en bit mat imagen och sitta och slöprata i soffan. Hennes kille R är där oxå nu. Vi förbereder potatissallad för M fyller snart år och ska ha lite kalas inorgon. Det känns bra att jag och E stannar kvar så vi får en fin avslutning på helgen.
Jag har ett ärende till Gringelstad på lördagen men först ska jag besöka dig. När jag parkerar bilen vid kyrkan ser jag dig i din blå arbetströja stå vid björkarna och vänta på mig. Dom har lagt igen hålet nu och man kan inte se var du ligger. Ljusen vi tände igår brinner ännu. Jag sätter mig på bänken och småpratar lite med dig. Tackar dig för att du kom in i mitt liv och gav av dig själv och för att du gav mig dom bästa åren i mitt liv.
M och jag pratade om sorg igår kväll. Jag sa att många säger till mig att jag kommer att vara stark när jag kommit igenom detta. Jag känner inte så. M menar att sorg kan man inte bli stärkt av, den förgör oss. Det är sant. Sorgen lämnar djupa sår som inte syns och som inte kan tvättas bort. Att förlora någon man älskar är jobbigt och smärtsamt och inget som tiden kan läka. Kanske blir man lite mer ödmjuk och tacksam inför livet och det man har, men stark -Nej!
Sorgen har olika faser och jag känner att jag nu accepterat att du är borta. Det gör att jag nu kan börja läka och se framåt. Man gör det för att man inte har något val. Det finns ingen annan anledning. Allt runt omkring stannar inte och på något vis har jag skyldighet att följa med i det flöde som kallas, Mitt liv.
Tillbaka hos M har gästerna kommit och vi njuter av god mat. Solen skiner och vi går ut på gräsmattan och spelar kubb. En väldigt bra avkoppling och avslutning på dessa dagar. Vi har hur kul som helst och tjejerna vinner 2 gånger över killarna =)
Sen blir det kaffe och cheesecake i det gröna. Smakar bra!
Jag och E förbereder oss för hemfärd. Kramar och hej då innan vi styr kosan mot Bohuslän. I Örkelljunga börjar det regna och åska, det pågår av och till hela vägen, så vi får köra 70-90 km/h halvvägs. Klockan är sent innan vi är hemma och väldigt trötta är vi med. Ser Sverige komma på 3e plats i Eurovision.
Innan jag somnar tar jag av mig mina ringar och lägger dom i en fin ask. Märkena efter dom syns på mitt finger och jag ska hänga upp våra bröllopskort på väggen i morgon.
Sitter här på morgonkvisten o läser. Snart ska vi bege oss ut till jobb o skola:) Det känns vemodigt hade hellre suttit i telefonen o pratat med dig. Men jag sänder många varma o ljusa kramar till er<3
skrivenHoppas din dag blir fylld av värme o glädje!!