Förändringar

Jag hörde talas om en man som bor i Göteborgs skärgård.
Han är emotionell healer, fast det fattade jag inte förrän jag gick därifrån...

Jag skrev ett kort mail och han hade ett återbud idag.
Har inte riktigt vetat vad jag vill prata om, men det visade sig igår kväll.

I fredags hade jag en väldigt trevlig kväll,
det var första gången jag var ute på egen hand sen S gick bort.

Det var under, ett visserligen lättsamt, samtal med en person där,
som jag kände hur myket sorg och smärta som sitter i min kropp.

Jag kände det som jag var helt svart inuti mig
helst hade jag velat åka hem och dra täcket över huvudet och aldrig mer gå ut,
men jag stannade och lyssnade på en suverän artist.

Saknaden efter S var dock oändlig.


Så åkte jag bilfärja och personfärja idag och kom fram till denne man.
Ville veta vad jag själv kan ändra för att må bättre.

Jag berättade lite kort om hur livet sett ut det senaste året
och mitt i allt ber han mig att stoppa.

Ta nu några djupa andetag, säger han.
Vet sen tidigare hur viktig andningen är för att minska stress
och hur bra det är för hela nervsystemet, så jag tar några djupa
in genom näsan, ut genom munnen.

Sen börjar jag prata igen och han ber mig åter att andas.
Jag sluter ögonen och fokuserar på andningen och känner lugnet komma över mig.

Då börjar han prata!!
Han säger att jag är helt fokuserad på mina tankar.

Att jag själv försöker lösa mina problem genom tankarna,
och då blir resultatet därefter..

Han säger att jag har tappat min själ och mitt känsloliv.
Säger till honom att det är därför jag är här.

Jag kan inte gå bakåt och älta, men jag ser heller ingen framtid.
Jag får inte ut min sorg, den äter upp mig.

Säger att jag inte är hypokondrisk, men jag känner hur
smärtan ger sjukdomar i min kropp.

Att det enda jag vill är att få ut det.
Han rullar fram sin stol till mig och ber mig sätta hjässan mot hans bröst.

Sedan börjar han "slå" eller knacka mig i ryggen.
Han frågar om jag känner någon energi gå ut i fötter eller händer.

Jag fattar ingenting...
Sen känner jag hur det kryper långt ner i smalbenen.

Han trycker eller slår på mitt vänsterlår
och flyttar sig sedan.

Därefter frågar han vad min man betydde för mig.
Då, äntligen kommer tårarna.

Jag säger att han betydde allt.
Att han var allt jag önskade hos en man.

Att jag är arg för att han lämnade mig.
Healern känner av min mans närhet.

Han säger att min man är med mig.
Jag svarar, knappt hörbart, att jag vet det.

Sen säger han att det är en glad och positiv man.
S förmedlar att han hade svårt att hantera vissa känslomässiga saker.

Han visste inte hur han skulle göra.
Jag säger att jag vet.

S säger: -Jag älskar dig gumman!
Han sa alltid så...

Och jag gråter, samma avgrundsdjupa gråt som på begravningen.
Den tar aldrig slut.

När jag lugnat mig lite säger mannen att jag är fri från mina tankar.
Han läser mig som en öppen bok.

Han talar om sånt som varit, knappt utan att jag sagt någonting.
Han talar om att jag mått så dåligt att jag varit som en magnet
för att dra till mig negativa energier.

Han säger att andras besvikelser, bitterhet  och dåligt samvete inte har med mig att göra.
Att det är deras sak att lösa, att jag inget kan eller ska göra åt det.

Att jag ska släppa det och ta hand om mig själv.
Vara snäll mot mig själv för jag har inte varit det.

Han pratar om livet som ett flöde och om energier.
Att det som sker har ett större syfte än det vi kan se.

Att det händer så märkliga, fruktansvärda saker i världen
som vi inte kan rå över.

Människor dör och så har det alltid vara,
man kan inte stanna upp i sorgen och låta den ta över.

Jag håller med om vissa saker,
andra undrar jag över.

Men jag lyssnar intensivt på denna man
som verkar veta mer om mig än vad jag gör själv.

Han säger vidare att det kanske är dax att omvärdera saker
jag lärt mig för många många år sedan.

Efter en stunds eftertanke vet jag vad han menar.
Det känns svårt att genomföra, men jag vet att han har rätt.

Han säger att jag är trött.
Ja, jag är så trött att jag skulle kunna sova 24/7.

Innan jag går säger han att jag inte är klar hos honom
och att han inte är klar med mig.

Han vill gärna att jag kommer 2 ggr till.
Om jag själv vill förstås...

Då jag går därifrån är jag lite skakig i benen.
Färjan har gått före utsatt tid oh jag som avskyr att vänta,
står i en timme i blåsten vid havet och väntar på nästa färja.

Så fort det dyker upp en tanke försvinner den igen.
Det enda som går runt i huvet är Larsens: This is my life :)

Det är en oerhört befriande känsla inom mig.
Jag har aldrig varit med om något liknande det idag.

Och jag vet att detta möte kommer förändra mig för alltid.
Han skickar med mig några personliga frågor som jag ska besvara.

Jag sa att jag kom till honom för att få svar,
men han menar att jag har svaret i mig och måste lita på det.

Tankarna tar inte över, men där jag står vid havet
känner jag hur saker och funderingar liksom löser sig av sig självt.

Jag hittar svar utan att grubbla.
Därför att nu kan jag känna igen.

Jag är en bit på väg bort från den mekaniska människa jag varit så länge,
till att bli en känslofull, person som själv väljer sin egen väg.

Jag pratar med S och känner hans närvaro.
Vi ler mot varann. Jag kan inte längre se honom
men han finns där vid min sida ändå.
Det är en trygg känsla.

På vägen hem somnar jag nästan, är helt mentalt tömd.
Hämtar E vid skolan och är hemma ca 15.30.

Säger att jag är så trött, behöver sova en timme.
Lägger mig i min säng och somnar direkt.

När telefonen ringer efter en dryg timme
är jag helt utsövd.

Det känns som jag sovit i 12 timmar.
Jag fattar inte nåt...

Jag känner ett lugn och frid som jag inte känt
på mycket länge.

En märklig och annorlunda dag
som kommer att innebära stora förändringar
är till ända.

Det är skönt att känna igen,
inte bara tänka känslor.

Han hade så rätt i det
den gode healern :)

Många Varma Kramar// AnnBritt <3





Kommentera inlägget här :