Maria Ernestam, Alltid hos dig heter den.
Jag sa att det var en bra titel, och menade att han alltid skulle vara hos mig.
Han tyckte oxå det var bra.
Så började jag läsa i förrgår. Den handlar om en kvinna i min ålder som hastigt blev änka.
All denna igenkänning. Smärtan, sorgen, tankarna, sömnlösa nätter.
Får ont i magen av alla känslor. Hur man kan känna igen sig i en bok, en roman.
Sen hittar hon saker från sin Farmor och börja leta gamla glömda, osagda hemligheter.
Det handlar om starka kvinnor och jag tänker på min mamma, mormor och farmor.
Detta slitsamma liv som dom kämpade för att få ihop.
Kanske kämpar vi idag lika mycket, men på ett annat sätt.
Det är svårt att se sitt eget liv när man är mitt uppe i det.
Igår sov jag halva dagen och läste den andra halvan.
Och jag kan inte låta bli att undra över varför han köpte just denna boken till mig.
Men livet blir vad det blir och man kan bara försöka acceptera och gå vidare.
Även om saknaden och ensamheten aldrig försvinner kan det komma något annat istället.
Nya insikter, nya dagar att fylla med meningsfullhet, ny glädje, ny framtidstro.
Men det kommer ta ett tag, jag vet. Men sen, sen, kanske det kan komma!
Ha en fin dag.