Lite hit och dit...

Dagarna går utan att jag vet vilken veckodag det är. Ska till tandläkaren och fixa sista på den lagade tanden som det varit infektion i, ringer och frågar om jag kan få en annan tid för jag orkar inte idag. Men då visade det sig att det var dagen efter jag skulle dit! Noll koll!! Ibland blir det bra ändå...
Du sa alltid att: -Det löser sig! Ibland blev jag arg på dig för det. Tyckte att saker inte löser sig av sig själv... Men det blev alltid som du sa. Bara att jag inte hade tålamod att vänta. Men för den som tar det lugnt så kommer det när det är dax. Tror att jag ska kunna lära mig att leva så, tålamod är den lugnes bästa vän, tror jag =)

Tänkte göra ett försök att gå till jobbet, men det var lite väl optimistiskt. Hur ska man kunna ta hand om andra, när man inte kan ta hand om sig själv?? Ringer VCT. När jag kommer dit säger min läkare: -Vad är det som händer i ditt liv?? Bara en sån sak. Några små ord av förståelse kan hela en del av smärtan. Det behövs inte så mycket mer.

Den 4e April är det en månad sen du gick bort. Utan att tänka på det, tittar jag på skivan jag fick av prästen. Sätter den i Cd spelaren och lägger mig på soffan. Lyssnar, gråter, lyssnar och gråter mera. Det är skönt att få ur sig sorg och tårar. Det är, eller var, en fin begravning. Den var tung och jobbig. Men fin.
Mycket musik. När Carlene Carter tystnat säger prästen att: -Jag tror tom. gud tycker om sån här musik.=) Är glad att jag fick det på skiva, för nu kan jag ta till mig vad som hände under den stunden. Efteråt är jag tom. Trött. Somnar nog en stund. Det  är så mycket känslor som ska in och ur kroppen.

Åker till stora köpcentret en dag med I och E. Vi strosar runt och handlar lite sånt som behövs. Tar en fika. På väg ut ska jag köpa 2 ljus till ditt bord. Går förbi halsbanden. Är lite svag för såna!! Tänker att jag ska inte ha det nu. Plötsligt är det ett framför näsan som fångar mitt intresse. En rund bricka med en text. "Don´t live faster than your angels can fly" E säger att om jag vill ha det ska jag köpa det, för det är jag värd... Herregud, hon är 10 år!!
Ja, det blir så förstås. Har det hela tiden nu. Och ängeln som jag fick av M första gången vi var hos henne efter du gått bort. Hon hade köpt en svart ängel, för det var din favoritfärg. Och sen var det till förmån för cancerfonden, så det var med tanke på A oxå. Såna människor det finns! Såna som tänker på och bryr sig om. Lyckliga jag!


Kommentarer :

#1: Marie

Många, många tusen kramar till er<3<3<3

skriven
#2: AnnBritt

Lika många tillbaka =)

skriven

Kommentera inlägget här :