Det Skira Livet

Idag var jag hos kuratorn och pratade en stund.

Det är skönt att gå dit och få ur sig sånt som man

funderat på ett tag. Vet inte om jag blev något klokare,

men när jag väl sagt det så lämnar jag det iaf bakom mig.

 

Återstår ensak att fundera kring, men jag är lite närmare

en bättre känsla i hjärtat än innan och det känns skönt.

 

Hon brukar få mig på bra humör, hur dåligt jag än mår

när jag kommer dit. Denna dagen var det öken och som

sag,t det lättade en anings.

 

Man går väl framåt med väldigt små steg i taget, även

fast det kan vara som hon sa, att man efter ca ett halvår,

funderar på vad som egentligen hände.

 

Det har ju varit ganska intensivt sen Andreas blev sjuk.

Inte så mycket tid för återhämtning direkt, men det är

det kanske sällan när såna här saker händer.

 

Först blev han sjuk och startade behandlingarna med allt

vad det innebar av oro och frågor. Sen avlider Stefan som

en blixt från klar himmel och allt som följde på det..

 

Sen var jag på 4 begravningar efter hans, blev av med jobbet

och levde på ca 7-9000 kr/månad i drygt 7 månader och

under den tiden så avlider min son.

 

Puh!!!

 

Man tror man har så mycket val i livet. Att det gäller att

välja rätt så blir allt så bra. Men jag valde inget av detta.

Det bara hände, slag i slag. Kanske inte konstigt man är

lite trött... :)

 

Det tar sin tid att förstå och inse. Det är 2 steg fram och

ett tillbaka. Det är tårar och ångest och skratt och orkes-

löshet om vartannat. Det är vilja att gå framåt och det är

stort motstånd varje dag. Det är en ständig kamp med

känslor, och förnuft och insikter och frågeställningar.

 

Men på något vis, absolut utan att göra något positivt

av dessa händelser, så pågår mitt liv och jag har någon

sorts skyldighet att försöka hitta någon styrka ur det

som hänt. Genom att ta fram det finaste jag hade med

dessa 2 unika personer så skulle det vara möjligt att

kunna gå vidare i någon sorts positiv anda..

 

Hoppas jag!

 

Men först... är det ett måste att få ordning och mening

med dessa meningslösa, tomma helger utan Stefan.

 

Jag tror att det kan bli bra, med tiden! :)

 

Massa Många Kramar// AnnBritt