Jag var hos Katarina en stund och vi pratar om ditt och datt
och då inkluderat även sonen.
Jag hamnade ju på akuten någon gång där i början på året
och min önskan var att Andreas inte skulle få veta det då
jag inte ville oroa honom. Han hade ju nog med sitt.
Men han fick veta ändå på något sätt och när jag pratar med
honom i telefon så säger han: Men ta det lugnt och vila nu
mamma, jag kommer hem och tar hand om dig..... =)
Då kan han knappt gå, han har sin morfinpump kopplad i
port-a-caten och med vetskapen att det inte finns någon
hjälp för honom men ändå! tycker han att det är han som
ska ta hand om mig <3
Detta hade jag glömt! Jag skäms lite över det, men det är
ju tur att man kan bli påmind av dom som stått bredvid
och sett på vårt kaotiska liv med andra ögon.
Det är ett rörande minne, men det är oxå så signifikt för
den Andreas var. Omtänksam, ödmjuk, osjälvisk med ett
väldigt stort hjärta.
Ja! Med detta säger jag Godnatt och Sov så gott
Massa Många Kramar// AnnBritt