Då och då i livet möter man på människor som säger:
-Nej, det går ju inte, så kan man inte göra.
Det kan gälla många olika saker, från stort till smått.
När man själv har provat något som man vet funkar,
och entusiastiskt pratar med andra om det, och får
dessa negativa svar utan att personen tänker efter,
lyssnar färdigt eller ens ifrågasätter, så kan jag bli en
anings trött...
Är vi så invanda i våra livsmönster att vi "vet" hur allt är?
Eller handlar det om bekvämlighet? Om jag gör det du
säger nu, så innebär det merjobb för mig? Handlar det
om att man inte orkar prova en annan väg? Man har sin
uppfattning klar om olika saker, och då behöver man inte
lyssna på den som försöker förändra?
Är detta typiskt kvinnligt? Eller kanske typiskt svenskt?
Helst ska man ju inte sticka ut hakan och tycka något om
någonting. Man ska göra som man alltid har gjort, för det
är tryggt och invant och då slipper man själv tänka efter?
Jag reagerar alltid lika starkt när jag får kommentarer om
att "det går inte". Jag har själv ett stort behov av trygghet,
men jag är ingen slav under mina laster. Dessutom samlar
jag ju på Aha-upplevelser...
Det finns alltid något nytt att lära. Om man lyssnar mer än
man pratar, så kan man lära sig något nytt varje dag.
Jag tycker om att ha kloka, sunda, kärleksfulla och tänkande
människor runt mig. Om man har olika åsikt, så respekterar
man varandra genom att tillåta det.
Men, när man inte ens vill lyssna, utan i stort sett idiotförklarar
den andre, då säger det ilska i mitt maskineri.. :) Kanske är
det jag som är vrång och inte lyssnar? Kanske vill jag för mycket
i livet?
Skulle vi säga att saker inte går, så hade vi ju aldrig varit i den
tidsålder vi är i idag. Då hade man efter ett försök kommit fram
till att det inte är bra med hjulet, att det är omöjligt att bygga
flygmaskiner. Att forskning är onödig och bara kostar pengar,
osv.
Nu är det inte i närheten av så stora förändringar jag pratar om.
Det är inte livsavgörande för mänskligheten. Så stora tankar har
jag inte om mig själv.. det kan handla om små enkla saker som
gör vardagen enklare och trevligare för ett fåtal av oss.
Men!! Nej, det är bäst att tiga och samtycka. Hålla inne med sina
ideér eller utföra det i sitt eget lilla liv. Så slipper folk förändra
sitt beteende. För det är trots allt bara vi själva som kan förändra
oss. Och bara om vi verkligen vill det.
Nu ska jag sova, önskar er en god nattsömn.
Massa Många Kramar// AnnBritt