Det Skira Livet

Idag var det dax att åka och träffa Andreas läkare,
på Sahlgrenska. Isak och jag for dit i morse.

Känslorna for åt alla håll på vägen dit, tänkte på
alla de gånger vi åkt dit ner. Sista gången vi åkte
ner i ambulanstransport och dom fick ge extra
syrgas.

När han väntade på mig, Katarina och Emma
i vintras när snön yrde som det värsta. Han
ringde och frågade när vi kommer. När vi var
där sen, gick Katta och jag ut på balkongen
och rökade.

Andreas kom stapplande ut i köket med dropp-
ställningen i högsta hugg, gick fram till fönstret
och såg all snön. Som om han ville kolla att det
vi sagt var sant =)

Han skulle alltid överbevisas om allt den pojken!
Tror han längtade till att han skulle få åka ut och
ploga snö. Som han gillade det. Men det blev inte
så igen...

Vi pratade om hur elakartad sjukdomen var. Den
satte sig ju i benmärgen och då finns inget att göra.
Jag visste ju detta, men jag sa till henne att förnuft
och känsla går ju inte riktigt ihop.

Men nu fick jag ju bekräftat att när det kommer tillbaka
så fort som det gjorde, så är det väldigt elakartat.
Dom visste hela tiden från November, att han inte skulle
klara sig, men dom lät oss behålla ett litet hopp.

Det ska dom ha en eloge för. Fast jag undrade ibland
vad dom visste, som dom inte berättade. Men jag hade
inte varit mottaglig för det då.

Vi gick in på avdelningen och sköterskan som var med
sista natten, var där. Det blev kramar och känslor och
tårar och en kopp kaffe. Dom sa att han lever starkt
kvar med dom där uppe hela tiden. Det känns bra!

Det är viktigt att ens barn inte glöms bort. Det är viktigt
att det är många som saknar. Viktigt för mammahjärtat
att veta att han var en älskad och omtyckt person.

Vi åkte in till stan och tog en kaffe och en macka på
Starbuck´s. Alltid lika gott. Fast inte riktigt som på vårt
eget lilla cafe i hörnet i N.Y... ;)

Blev så trött efter detta, att jag åkte hem och sov några
timmar. Det tar fortfarande enormt på kroppen att prata
om den där sjukdomen. Den som tar det den vill och inte
frågar efter ålder, eller något annat.

Nu ska jag åka och jobba natt, imorgon är det aktiviteter
på Emma´s skola på kvällen. Hon ska bla. ha med sig sina
kaniner och visa upp dom.

Ha det så bra, alla fina!

Massa Många Kramar// AnnBritt