Det Skira Livet

Många, inklusive mig själv, lever efter devisen:
Jag vill behandla andra som jag själv vill bli behandlad.
På sista tiden har jag funderat lite på det.

Om man säger ja tack och varsågod till alla, för att man
själv tror andra om gott, så kommer man åka på många
smällar. Det finns fullt med energitjuvar och beräknande
människor som utnyttjar det dåliga samvetet man får, när
man inte ställer upp längre på det dom vill.

När man till sist inser hur besviken man själv blir för att
andra utnyttjat ens snällhet eller goda vilja, att låta allt
bli så bra som det kan bli, ja då sitter man själv där och
vet varken ut eller in.

Förstår inte hur det kunde bli som det blev! Och det är vi
själva som blir besvikna på människor omkring oss och
vi tänker att vi inte ska lita på någon igen osv...

Om vi säger ja till allt som alla vill, för att vi tror att andra
är lika positiva och hjälpsamma som vi själva, kommer vi
sitta och vara utnyttjade och känslomässigt utbrända till sist.

En blind kan ju inte leda en blind. Det är samma sak när vi
tror att alla kan behandlas lika. Det finns narcissister och
psykopater i massor runt omkring oss. Det finns dom som
inte har samvete nog att förstå när dom gör andra illa.

Om vi istället bemöter folk på deras nivå. Pratar med andra
på deras språk. Säger ett kraftigt nej till dom som inte förstår
sig på vad integritet och medkänsla är, så tror jag att vi själva
kommer att må så mycket bättre.

Att vara sann och snäll mot sig själv är viktigare än att säga
ja till all galenskap omkring oss. Om andra blir besvikna är
deras problem, något dom själva får ta tag i. En del kan inte det.
Det finns dom som anklagar andra för att deras liv är skit.

Men alla har ett ansvar för sina egna handlingar och sitt eget tänk.
Alla kan välja att utnyttja eller utnyttjas. Man kan oxå välja att
lyssna och acceptera, men även att säga nej till det vi inte mår
bra av och sånt vi faktiskt inte vill.

Vi har fler val än vi tror. Vi lunkar ofta på i samma takt tills en
dag när man inser att nu räcker det. Jag behöver inte ta mera
skit och jag behöver inte ställa upp på allt och alla. Att vara ärlig
mot sig själv är det viktigaste. Har man kunskap om hur man
reagerar i olika sammanhang, har man lättare att bemöta andra.

På vars och ens nivå. Då kanske man kan mötas på lika villkor.
Eller kan man känna sig nöjd med att ha lyssnat på någon annan
utan att utplåna sig själv. Utan att ta andras börda i sin egen redan
tunga ryggsäck. Då har man kommit långt. :)

Så om man istället bemöter andra på både deras och egna villkor,
tror jag många av oss skulle få ett lättare o behagligare liv.



Ha en fin helg alla, nu ska jag jobba 3 nätter.

Massa Många Kramar// AnnBritt