Ännu en dag har gått och det börjar komma påtagligt
nära den värsta dagen hittills i mitt liv.
Var med syster ikväll och beställde blommor och det
slutade med att jag gick ut ur affären med stora tårar
som rann utmed kinderna.
Det här är alltså på riktigt.
Han kommer aldrig tillbaka mer.
På torsdag får vi bekräftelsen på det.
Men att det ska vara så svårt att förstå...
Att dagarna går upp och ner vet jag sen Stefan.
Men när det känns ok, så vill man att det ska vara
så hela tiden.
Fast det är ju åter igen, det där med hjärta och hjärna.
Dom spelar oss spratt hela tiden.
Upp och ner med känslor och tårar och humör.
Man vet inte innan hur det ska bli, det går inte att styra.
Merhy kom och förgyllde några timmar för oss på dagen.
Hon hade med sig kladdkaka, det piggar alltid upp. :)
Kände att jag inte var så närvarande, men jag upp-
skattade hennes besök!
Flera jag pratat med nu som känner samma som mig.
Att dom människor som suger energi, dom kan man
vara utan. Dom ska inte få styra hur man mår.
Den sista tiden med Andreas, var ju så positiv, mitt i
allt elände och all ångest.
Hans goda humör, och hans positivitet i allt lärde oss
att uppskatta det positiva. Det lärde oss om ödmjukhet.
Att även när livet är som värst så finns det goda, fina
saker att tänka på och plocka fram.
Han var i tankarna med familjen och på jobbet, de
platser där han trivdes bäst.
Även i de sista timmarna i livet så skrattade
han åt skämten på TV 6.
Det var glädje och skratt som han, tack vare att han
var så stark och trygg i sig själv, kunde ägna sig åt.
Visst var det oxå stunder av irritation. Men han lät inte
det ta över.
Jag tror vi alla som var med honom de sista stunderna
i livet har fått oss en funderare på hur vi lever.
Det är upp till oss själva att välja det goda och det
positiva. Det som ger oss trygghet och glädje.
Tack! Mitt älskade barn för det du gav och det Du
lärde oss. Jag ska göra allt jag kan för att förvalta det väl.
Nu blir det sängen. Är totalt utmattad ikväll.
Imorgon är det massor som ska göras.
Sov Gott och var rädda om varandra <3
Många Kramar// AnnBritt