Det Skira Livet

Jag har haft flera dagar som har känts helt ok.
Tänkte idag på något man ibland läser kring årsdagar
av dödsfall: Mina ögon kan glittra mina läppar kan le,
men sorgen i mitt hjärta kan ingen se.

Det är ju sant att det är så. Jag förstår att i alla kommande
dagar i mitt liv kommer jag ha sorgen och saknaden i mitt
hjärta även om jag skrattar och är glad utåt. Det jag känner
är att ingen någonsin ska behöva ha dåligt samvete över att
dom kanske inte frågar hur jag mår eller hur det känns.

Detta är något jag kommer att få leva med. Och om jag kan
komma över detta så kommer jag oxå att kunna skratta och
le även med hjärtat, så småningom. Sorgen är min och ingen
annans. Den är stor och svår men jag vill göra minnet och
glädjen större än det.

Det är många samtal att ringa när en person går bort.
När man haft 2 stycken på mindre än 1 år, så känns det som
det var igår jag ringde. När man slagit numret så låter det så
här:

Välkommen till.... för information på engelska tryck 8.
Gäller det...tryck 1, gäller det...tryck 2, gäller det...tryck 3.
Så trycker man den siffra man eventuellt förstår att ärendet
handlar om. Då kommer nästa: Gäller det...tryck 1, gäller det...
tryck 2. Har man då lite tur så har man inte slått fel siffra för
då får man ringa upp igen......

Så har man då, kanske, valt rätt siffra. Då kommer detta:
Vi har just 3 587000 personer som gör ALLT för att hjälpa dig.
Du har nr. 3 i kön och väntetiden är 20 minuter! Jaha!!!

Så väntar man då och undrar vad alla de där telefonisterna
gör under tiden som jag väntar. Eller är det 3587002 pers före??
Om någon vet hur det fungerar så får ni gärna svara på det :)

Sen när man kommer fram och säger vad det gäller, så vet inte
den personen hur det går till när någon har avlidit. Så dom ber att
man ska vänta, vilket man förstås gör. Sen får man veta att det ska
skickas en dödsattest för att avsluta abonnemanget eller så ska det
skickas ett papper som ska fyllas i... Jaha!! igen då..

Det är så att när man ringt 1 sådant samtal, så är man helt slut.
För man orkar inte med dessa personers okunskap, deras inhumanitet,
och man orkar inte med denna väntan. Så är det bara.

I såna här lägen ska saker bara fungera. Man mår så dåligt och det
tar sån energi att ringa alla samtal, så man vill bara prata med någon
som förstår hur det är och bara tar tag i allt. Framförallt, vill man tala
med en telefonist från början, säga vad det gäller, och sen bli kopplad
till rätt person. Men så är det inte.

Jag tänker att jag kan klara detta. Även om livet är tungt, jobbigt och
för jävligt, så klarar jag detta. Men den som är till åren? Den som är
mindre begåvad? (ni förstår vad jag menar) hur klarar dom det?
Det är för mig en gåta!

Mitt förslag är därför: Skaffa en väl fungerande enhet, dit man kan ringa
när någon går bort. Till dom kan jag säga vem det gäller och vilka företag
som ska kontaktas. Sen sköter dom detta, snyggt, korrekt och på ett
hedervärt vis. Det tycker jag skulle vara bra :)

Har haft samtal under 2 dagar kring livet och dess vedermödor.
Hur man kan låta livet komma till sig istället för att låta livet bli
en strid. Ju mer man irriterar sig och blir arg på det som händer,
ju mer spärrar får man, och desto mer hinder blir det att ta sig över.

Om man bestämmer sig för att inte bli bitter. Om man bestämmer
sig för att inte låta ilskan ta över. För ilska förstör bara mig själv
och mina egna beslut. Dom jag är arg på förstår ju inte och det
är inte dom som lider.
Ja, då har man lättare för att ta emot det som livet har att ge.

Lite olika sorters tankar i natten. Kanske inte revolutionerande.
Kanske inte så unikt. Men mina tankar om framtiden. Jag har
lärt mig att säga ifrån. Folk som tar min energi tänker jag inte
umgås med. Jag har ett val i mitt liv och det är att leva det min
väg.

På mitt sätt och på ett sätt som är bra för mig och mina barn.
Ska man fylla 50 kanske det är dax att inse att mitt liv handlar
om mig. Jag behöver inte längre vara andra till lags. Jag är fullt
kapabel att fatta mina egna beslut.

Och det är nog sant som någon skrev i en kommentar till mig:
Du vet inte hur stark du är, förrän att vara stark är det enda val
du har...

Sov Gott och ta hand om ert liv!

Massa många kramar// AnnBritt