Jag tittar in till min son för att kolla läget.
Får en blick som undrar: -Och vad vill du??
Hej, vill bara kolla vad du gör säger jag.
Eeeeh! Varför det, svara han då.... :)
För att jag vill veta hur det är, säger jag..
-Äh, gå och lägg dig säger han...
Hahaha... dom e så söta dom barnen...
Så denna dotter..
Inte bättre hon.
Vi fick ett ryck och åkte till Ikea ikväll.
Hon skruvar och donar ihop grejorna
när vi kommer hem.
Duktig som bara den. Envis som den bror
hon bara har minnen av.
Frågar om hon kan hämta en sak till mig.
-Näää, får jag till svar.
-Öööh, ok... varför inte...
-Det är inte jag som ska ha det, säger hon då.
-Men vänta lite nu, jag hämtar saker till dig,
lagar mat till dig, tvättar dina kläder.....
Kan inte du hämta det till mig då?
-Nää, men du vill ju göra det, säger hon då!!
Med massa glimt i ögat, och sen skrattar vi...
Hysteriskt!
Och hjärtligt!
Och det finns både kärlek och förståelse och
empati och skratt i dessa galna samtal.
Och jag inser att den kontakten jag har med
mina barn är underbar och fin, lite unik och
möjligen få förunnad!
Och jag vet att dom tycker detsamma!
Isak o Emma. Ni är det finaste som finns
i hela denna världen.
Jag vill aldrig byta ut er och aldrig förlora er.
Det vi har är så fint o underbart.
Ni är dom roligaste, goaste, bästa ungar jag vet..
Jag älskar Er av hela mitt hjärta.
Massa Många Kramar// Mamma <3