Pappan och jag kommer åka till sonen varannan dag.
Det tar på krafterna att se sitt barn ligga i sängen med
smärtor och värmedynor på rygg och lår och svettas av
morfintabletter som inte hjälper.
Han har haft mycket besök de sista dagarna och att
han är en omtyckt och älskad person råder inga tvivel om.
Det känns gott i ett mammahjärta.
Det blev ingen permission i helgen som var tanken.
Han orkade inte det. Istället sov hans bror där 1 natt.
Imorgon åker jag och dottern dit och äntligen startar
strålningen. I 4 dagar har han fått vänta på det, då man
har stängt där på helgerna.
Hur kan ekonomi gå före hälsa och liv???
Orkar inte skriva mera nu.
Klockan är mycket och jag ska försöka sova några timmar.
Ta hand om varandra, livet kan förändras så fort..
Kramar// AnnBritt
Någon annan som inte varit i samma situaution kan inte fatta hur jobbigt ni har det. Jag mår dåligt bara av tanken att något skulle drabba mina barn.
skrivenAlla som följer din blogg tänker säkert på dej när du har det så jobbigt.