Det Skira Livet

Nu är jag hemma och har tvättat lite kläder
efter att ha varit på sjukhuset 2 nätter.

Farmor sover hos A inatt, tror han trivs med att
ha oss där :) Eller vet det!

Vi pysslar om varandra så gott det går och det känns bra.
A har ätit lite grann emellanåt, kebabtallrik och nuggets.
Skönt att aptiten kommer tillbaka vissa dagar iaf. :)

Igår em när det var andra hos A träffade jag min underbara
vän sen många år. Vi har haft mycket kul genom åren
och bla tältat ihop med våra barn i Simrishamn och
Stockholm. Härliga minnen! Igår tog vi en kaffe på
Evas Paley på Avenyn. Har väl inte varit där på
25, 30 år eller så... Gott kaffe var det minsann.



Ibland händer saker där man är beroende av andra för
att man ska få ihop allt i slutändan. I ett par dagar har jag
haft en ovärderlig skock med människor runt omkring
som på ett underbart sätt fixat saker som behövt fixas
och jag inte haft möjlighet att sköta själv.

Jag har utan att be om hjälp fått se att det finns dom som
ställer upp utan att veta vem man är. Sånt är ovärderligt
och ett Tack är allt man kan säga, men det beskriver på
inget vis den tacksamhet jag känner för hur dom ställt upp.

Hoppas jag senare får möjlighet att tacka personligen.

Ska besiktiga bilen imorgon för A. Det skulle ju varit så att
när jag åker till honom imorgon em skulle jag överraskat med
att hans pärla är besiktigad. Så ringde han mig och frågade om
jag beställ tid, han hade fått ett sms från bilprovningen =))

Som det kan bli...

Nåja, I och jag åker ner imorgon, ska träffa A och fika med
henne först. Har saknat henne mycket, vi har ju inte setts
på 1,5 vecka tror jag. Goda vänner får man vara rädd om.

Det är det enda som räknas i sådana här tider när livet
är skirt och marken känns som gungfly.
Af gör sitt bästa för att krångla till saker och ting och annat
händer, men det finns endast en sak som är viktig och det är
min familj. Inget annat betyder något och så då dom som står
där omkring stadigt när det blåser.

Var rädd om er familj och era vänner,
allt annat är förgängligt!

Många Kramar// AnnBritt