Det Skira Livet

I fredags åkte jag till sjukhuset, träffade "tant", då farbror blivit
förkyld och febrig och stannade hemma.
Sov över här och på lördagen skulle A få komma hem över helgen :)
Han var ganska trött och fram på dagen var det dax att åka.

Vi hämtade E hos sin pappa, så hon fick vara med sin bror på helgen.
Det var härligt, lungt, avslappnat och mysigt. K kom upp och stannade
en stund efter att hon handlat åt oss. Dessa goa vänner man har!

På kvällen kom S som varit och spelat cup i Göteborg.
Hon stannade några timmar och vi fikade och pratade
och skrattade en del.

Hemsjukvården kom ett par gånger under kvällen och de 20
minuter de lovat att det skulle ta, stämde väl inte riktigt..
Men dom kom så småningom och gav extra doser morfin
och vätskedrivande.

Det blev en rätt så sen kväll/natt, att höra sönerna skratta i rummet
intill är helande för själen.

Såna där små saker som kan gå en på nerverna i vanliga fall,
som att tjata att maten är klar, och ingen kommer, det är något
av det bästa jag vet nu och stör mig inte alls. Att ha någon att
ropa på och tjata på är en del av vardagens små saker som
betyder allt när livet hänger på en skör tråd.

På söndagen kom min söta granne A-L med nybakta, varma
gifflar som vi njöt av. <3

Min syster och hennes yngsta barnbarn, snart 4 år, kom på besök.
Han sprang runt och lekte med katterna och ropade apport!! till dom
En sån sötnos han är :)

K var uppe nästan hela dagen, det är gott att ha henne nära.
En pärla bland pärlor är hon.

Natten i vanliga sängen var ingen hit för A. Han har ju ställbar säng
med luftmadrass på sjukhuset som tryckutjämnar hela tiden.
Men nu har man ordnat så vi ska få hem en sådan.

När allt funkar med hemsjukvård och strålningen som pågår nu,
är klar, så kan A bli utskriven och åka hem. Det görs när han är redo
och känner sig trygg med att allt fungerar.

Personalen på avd. har jag skrivit om innan.
Dom är ju den mest underbara personal som finns, gör allt
för att A och vi andra ska må bra. Inga problem om vi vill
sova över 2 personer och det är bara att säga till om man
behöver något eller vill prata en stund.

Det känns lite trist att "bli av" med dom, men dom finns ju
alltid i bakgrunden om det skulle vara något som händer.

Jag och I körde ner honom på söndag kväll och var hemma
ganska sent. Satt och pratade en stund innan vi somnade.
En klok och godhjärtad son är han oxå. En sån tur man har haft
med sina barn när man tänker efter <3

Igår hämtade jag E efter skolan och vi åkte ner igen för att sova
över. Starbuck´s har ju öppnat på Centralstationen och A ville ha
en latte därifrån. Men att parkera i Göteborg visade sig vara ett kapitel
för sig, fast det löste sig till sist. Fast lite full i skratt blir man när dom
säger att systemet är till för att förenkla för bilägaren =D

Kaffet var super gott iaf och lite N.Y nostalgi blev det!

3 dagars strålning har det varit på överarmen nu, där tumören växt.
Sista gången blir imorgon, på torsdag är det storrond och då får vi se
vad läkarna säger om allt.

I åker ner med "tant" idag och han stannar över natten.
E och jag åker hem ikväll, jag får börja fundera över var vi ska göra
av den gamla sängen när den nya kommer till A...
Pjuh!! Alla dessa svåra beslut man har att ta i livet ;)

Nu ska jag köpa en latte till sonen på Pressbyrån.
Och en kanelbulle blir det med. Många kanelgifflar, äpple mer,
red bull, snus och ballerina kladdkaka går det åt här på dagarna.

Han har en egen hylla i kylskåpet med kalla drickor som är namnade.
Och ett litet förråd på rummet där det fylls på hela tiden.

När världen blir liten och dagarna nära och livet ovisst är det
viktigt med igenkänning. Därför får jag rusa och köpa latte nu.
Jag är lyckligt lottad som har möjligheten att göra det för min son.

Massa Kramar// AnnBritt