Det Skira Livet

Min syster <3 kom hit med sitt äldsta barnbarn och fikade och
ordnade korv med bröd till oss. Medans dom var kvar passade
jag på att ta en promenad på 40 min. Skönt att komma ut och andas
och få lite luft. Även om det var kallt som is, så var det skönt ändå.

Under kvällen kom K x 2 och vi fikade och fnissade lite och slappade
i soffan. Hemsjukvården kom med en annan madrass då A inte tyckte
att luftmadrassen var bra för honom. Han hade sovit hela dagen och kom
inte upp förrän vid 9 på kvällen.

Det blev väldigt sent innan jag kom i säng, för det skulle kokas värme-
dynor och lite annat trix och fix. Till slut kom sköterskan och sa åt mig
att släcka lampan... ;)

Det blev inte så många timmars sömn, men sen blev det fart med tvättstuga,
möblera om inne på rummet, ta bort fiskelådor och jaktgrejor och sängen
uppställd efter väggen och det blev mer plats och väldigt bra när vi var klara.

Tant och farbror kom med pizza som förstås var uppskattat hos barnen.
K kom med sina 2 yngsta döttrar och 1 barnbarn som är 9 månader och
radan kan gå några steg. =) Lilla skruttan!

Min "granne" K kom senare och vi pratade en del om saker som behöver
lösas till nästa gång A kommer hem. Såna där små saker som man inser
under vägs. Det gick inte att lösa med en sköterska denna natten och för mig
att vara uppe hela söndagen, sen uppe även natten och sedan köra till sjukhuset
och vara där ett dygn funkar ju inte riktigt.

På natten ska det tryckas en gång i timmen på pumpen, kanske ringas efter
sköterska om extra doser med morfin, tömmas kateterpåse, kanske koka
dynorna och annat som kan hända nu.

Jag har skrivit en lista som jag ska ta upp med personalen på sjukhuset
idag. Som att få någon hit på dagtid, så att jag kan komma ifrån och handla
eller gå till tandläkaren eller bara komma ut en stund. Får se om det behövs
biståndsbedömning på det.

Någon kläckte en käck kommentar i helgen om att jag inte ska vårda, jag ska
bara vara mamma....
Och hur ska det gå till när man är ensam hemma hela dagen??
Jag förstår tanken, men isf behövs ju personal här 24 timmar om dygnet
och det vet jag inte om man kan få.

Det ska ges mediciner 5 ggr/dag och och blodstoppande om det behövs.
Så, ja... jag förstår att hon menade väl, men jag tänkte, öppna ögonen
och se vad som händer här...

Samma person sa till mig att jag är så stark, dom vet ju hur livet sett ut
sista året. Men det som hänt har ju inte hänt för att jag är starkare än andra.
Det har bara hänt, och det har gjort mig sårbar, förtvivlad, och jag har inte
valt det. Det handlar inte om styrka nånstans.

Underbara, söta, rara, gulliga K stannade här inatt så att jag fick sova.
Hon ringde ssk ett par gånger så att dom fick komma och ge extra morfin
och vätskedrivande. Hjälpte in på toaletten och ordnade med dricka och
framför allt fixade hon bana 35.... ;))

Idag har kroppsminnet kommit tillbaka och tagit ut sin rätt, med skakningar
yrsel och allmän obalans i kroppen.

Vissa problem verkar det inte finnas någon ände på, tyvärr!

Ha en fin dag vad ni än gör.
Många Kramar// AnnBritt