Vi somnade lite före 2 och vid halv 4 vaknade han
och hade mycket mycket ont.
Det flyttades runt i sängen och kuddar under benet
massa extra morfin och lugnande var tionde till
tjugonde minut under 2,5 timme.
Nu sover han sen en knapp timme och kämpar
med andningen som är rosslig och tung.
Att se honom med dessa smärtor är så jävligt
att det inte finns ord för det.
Jag önskar nu att han var lite mindre envis
och kunde släppa taget...
AnnBritt
Kommentarer :
#2:
carina
Tänker på er hela tiden. Varma kramar med massor av styrka o mod från mig. Kram,kram.
#3:
Jessika Javette
Älskade vän du är i mina tankar hela tiden<3
Förstår din önskan, om inget hopp finns så är det omänskligt att behöva se sitt älskade barn lida.
skrivenTänker mycket på hur du har det och hoppas på ett mirakel.