En fin söndag

.Soligt och fint har vi haft idag. Lite vinterkyla kvar i luften,
men det gör ingenting när solens strålar värmer.

Jag stod på balkongen och tog en cigarett, när jag kände
ett par långa armar från himlen som kom och gav mig
en stärkande kram. Inbillning? Ja, kanske, men det var
så det kändes. Som om han sa, -Jag är med Er, mamma!

Det går inte en minut utan att jag tänker på Andreas.
Alla minnen, det sista dygnet som jag ännu inte kan skriva om.
Hur mycket han lärde oss och hur mycket jag saknar honom.

Begravningsofficianten var här idag. Det var en man som
jag tyckte om på en gång. Lugn, stabil och kärleksfull.

I 2,5 timme pratade vi om Andreas, om minnen, musik,
cancer och livet. Tårarna kom och det var ok.
Jag vet att han kommer att göra det till en fin och ljus
begravningsstund. Vårt sista avsked.

Efteråt sa jag till Isak och Emma att vi skulle åka till kapellet
där vi ska vara. Det var fint där, känns som en bra plats.

Jag pratade ikväll med en förälder till en av hans vänner.
Hennes son hade kontaktat en del gamla klasskamrater
som ville komma och ta farväl. Det känns stor och fint och
kan inte beskrivas på det sätt som det känns i hjärtat. <3

Jag är så tacksam mot alla Er som hör av sig på olika sätt.
Jag försöker lyssna på det han gav och tänka på hur han var,
han var godhjärtat och osjälvisk och allt annat bleknar i jämförelse.

Så är det bara! Han bär mig nu och han bär sina syskon genom
det vi har framför oss. Vi kommer klara det här, bara vi gör som
Emma sa: Bara vi är tillsammans så klarar vi vad som helst...

Imorgon ska barnen gå till skolan igen. Emma som var med en
kompis och bowlade igår, fick en mapp med teckningar från alla
sina klasskamrater. Dom skrev att dom stöttar henne, saknar henne
förstår att hon är ledsen och att hennes bror säkert är en ängel nu <3

Barn är så enkla i dessa sammanhang. Dom tänker inte så fyrkantigt
som oss vuxna. Det var inga dystra teckningar, utan fina glada färger.
Det var fint för henne att få det och jag vet att dom kommer finnas
där för henne imorgon och alla dagar efter det. :)

Nu är det dax att försöka sova lite.
Godnatt på Er i cyberrymden, sov gott!

Kramar// AnnBritt


Kommentarer :

#1: Tanten

Har svårt att förstå att människor överhuvudtaget kan beté sej illa mot dej i din situation. Men till en liten liten tröst så ska du veta att det finns många många som känner med dej även om jag förstår att det är en oerhört svår och sorgsen tid du har framför dej. Alla har säkert tänkt tanken själv att tänk OM det skulle hända ens barn något, den tanken är outhärdlig. Varma hälsningar från en okänd vän.

skriven
#2: Lisa Larsson

AnnBritt, vilken rörande och fantastiskt fin blogg du har! Du har talang för att skriva. Tänker på dig och din familj, du fina. Tårarna rann då jag fick höra. Styrkekramar från Lisa (som en klok person en gång sa: man behöver minst tre kramar per dag, självklart var det du som sa det)

skriven
#3: AnnBritt

Tack för Era kommentarer! <3

skriven

Kommentera inlägget här :