Det grönskar när solen kommer fram

Idag har jag hunnit med lite av varje.
Träffade boupptecknaren, heter det så?
Fick veta att jag kan sälja bilen nu, och
det känns bra. Det var Andreas bil och
den är dessutom lasbilsreggad, så jag
kan inte ha någon i baksätet om jag
skulle behålla den.

Får hoppas jag får ordning på min egen bara.
Tror jag vet vad felet är, men det är inte säkert.
Vi får se hur det går. Blir säkert bra till sist. :)

Lyssnade på "La Camilla" Henemark på radion i
morse. Måste säga att jag beundrar den kvinnan
väldigt mycket. Hon har haft det riktigt tufft, men
hon hycklar inte med det, utan känns rak och ärlig
och dessutonm ödmjuk, när hon pratar om sitt liv.

Mer sånt folk åt svenskarna. Det gillas! Hon hade
verkligen allt, förlorade det, och miste tron på livet
men kom tillbaka. Det är något jag beundrar.

En annan jag beundrar är en god vän som under flera
år varit väldigt kuvad i sitt förhållande. Hon har inte fått
träffa sina vänner, sin familj. Nu när det hastigt är över,
så är hon en riktig Tiger. Hon kämpar och slåss för sig
själv och sina barn. Hon är otroligt stark och väjer inte
för något. Men hon är oxå ödmjuk.

Ödmjukheten är nog det jag tycker mest om hos människor.
Det visar att man haft det jobbigt, men säger ifrån utan att
skada sig själv eller ursäkta sig. Utan att göra andra illa.
Om dom tar det så är det deras problem. Ja, hon har i sanning
blivit en förebild hon med. All kärlek till dig, du vet vem du är.
<3

Det finns motsatsen som går på, utan att bry sig, som är bittra.
Det är inte samma sak. Men man förstår nog inte skillnaden
förrän man själv hamnar i situationer där man får slåss för
sig själv och sin existens, och kan göra det med huvudet högt!

All heder och kärlek till Er som vågar. Frida, som jag skrivit
om innan är en annan tjej jag beundrar. Trots det hon gått
igenom är hon tuff, stark och ödmjuk hon med. Jag önskar
dig och din familj allt gott.

Har fått reda på mitt sommarschema nu. Ska jobba natt och
börjar på midsommarhelgen. Det känns hur bra som helst.
Jag ska jobba 2 nätter i nästa vecka, gå bredvid. Me like!!

Idag köpte jag klänningen till 50-årsdagen. Herregud!! 50 år.
Minns när mina föräldrar fyllde 50. Dom var ju hur gamla som
helst... Men det var då. Nuför tiden är man allmänbildad och
kunnig inom det mesta, har jag hört. ;) Så jag tror på det.



Fick dessutom 100 kr rabatt på denna. Det gillas! =)
Ser verkligen fram emot den dagen. Det är gott att
ha något roligt att se fram emot. Jag hade önskat
att Andreas skulle vara med och fira oss. I sin sjuk-
säng med morfinpumpen redo. Men han kommer vara
med ändå. Han är alltid med! Hela tiden och varje dag.

Det känns som 100 år sedan jag träffade och pratade
med honom. Men det är bara drygt 2 månader. Nej,
trög som jag är så fattar jag inte ännu.

Men det blir väl bättre med det oxå. Var så skönt när
jag träffade henne härom dagen som förlorat ett barn
vid födseln. Hon kände igen allt jag sa. Det är bara
så gott ibland att bli bekräftad i att allt är som det ska
när det gäller sorgen och saknaden.

Man behöver det ibland. Någon som förstår. Som varit
med om samma, fast ändå inte. Som vet hur sorgen
och saknaden ser ut. Man behöver det!!

Man behöver sömn oxå, det ska jag försöka få nu :)

Massa Många Kramar// AnnBritt

Kommentera inlägget här :