Det Skira Livet

Det är kväll igen.
Känns som man befinner sig i något sorts vänteläge,
för hur livet ska fortsätta.
Väntar på besked om jobb,
väntar på besked om vad som händer i sonens kropp.

Har skrivit tidigare om att släppa på kontrollen osv.
Men detta, att inte veta något, att inte kunna göra någonting,
att stå där bredvid livet och se på, det är inget vidare.

Jag vet ju med förnuftet att jag inte kan styra över hans sjukdom.
Att jag inte kan göra någonting för att det ska gå så bra som vi önskar.
Vi kan bara stå där bredvid, intill, och försöka göra och säga det som är rätt.
Men inte något kan vi göra för att förändra.

Det är en situation jag inte tycker om.
I många andra sjukdomar kan man öva, träna, kämpa för att bli lite piggare,
lite starkare, lite friskare.
Här vet vi inte någonting. Vi kan inte göra ett jävla skit för att det ska bli bra.
Allt vi kan göra är att lyssna på läkarna och lita på att dom vet bäst.
Och att dom gör det som är rätt.

Så vetskapen. Att läkarna gör allt dom kan och ändå kanske det inte räcker till.
När jag får den känslan och tanken blir livet bottenlöst, meningslöst och totalt utan framtid.
Så vet man att såna tankar ska man hålla ifrån sig.
Man ska inte tänka så, inte tänka på det värsta som kan hända.

För det är destruktivt, jobbigt för omgivningen och inte positivt.
Vill skrika rätt ut att inget är rättvist, positivt, eller enkelt i detta liv.
Men det är inte heller ok, i samhällets ögon...

Så vart ska man ta vägen med sina tankar?
Ska man strunta i dom och ta dagen som den kommer?
Var dag har ju, som någon klok person sagt, nog av sin egen plåga.
Men när plågan kommer varje dag?
Hur positivt man än försöker tänka, vad gör man då?

Jo, man försöker tänka bort allt elände som omger en.
Försöker hitta små ljusglimtar där dom inte finns.
I allt det lilla som utgör livet. Sånt som vi inte längre ser och bryr oss om,
för att just dessa tankar har tagit över våra liv.

Men det finns hopp. Det måste det göra.
Annars är ju allt utan mening.
Så vill man inte ha det =)

Så! Vi tror alltså på positiva besked på onsdag.
Det är drygt 24 timmar till dess, så det ska väl gå bra...
Man får tänka på annat, som att det är linedance imorgon :)
Såna livsviktiga saker...

F.ö. vill jag säga till dig som skickat massa mail till mig gällande Viagra.
Jag är ingen man så jag behöver inte det.
Jag har ingen man så jag behöver det inte av den anledningen heller.
Så vad anledningen än är att du fortsätter skicka mail om detta, så kan du sluta med det nu.
Annars kommer jag anmäla dig, så nu vet du det!

Ta hand om varandra och det ni har, livet kan ändras så fort.
Det har detta märkliga år sannerligen visat.
Idag nåddes K av ytterligare ett dödsbud, vet inte vilket i ordningen detta år.
Tänker på hennes familj och anhöriga.

Att lyssna, tränga sig på, bry sig kan göra stor skillnad i en människas liv.
Det är inte alla som klarar att reda ut sina bekymmer, tragiskt nog.

Det enda vi har är varandra, så vi borde vara mer rädda om oss..

Kramar och Sov Gott// AnnBritt