Det Skira Livet

Nu, Jonna är jag vaken! :)

Har ju citerat min min make flera gånger här, och han hade ju så rätt i
att Allt löser sig!

På torsdag morgon gick vi upp vid 9-tiden.
Fick ett sms från SAS om att boka platser till flyget från
Köpenhamn till Göteborg.

Hämtar ut våra pass och biljetter från deposit-boxen
och registrerar platserna.

UTAN att kolla datum...
Jag har ju då en märklig känsla av att vi ska ju hem på fredag
så då ska vi checka ut på fredag...

Jag och E bestämmer oss för att gå till Macy´s och Toys´R´Us.
Dom har ett stort pariserhjul därinne och dessutom vill E kolla efter Bratz.




Vill man köpa lösögonfransar, verkar ju Macy´s vara rätt butik att åka till... =)
Vi går i lugn och ro och kikar i affärer
tar oss förbi Times Square och tar kort på Empire State Building





Vi kikar in på Hard Rock Cafe




En jättegitarr hänger i taket!!

Vi ser en skotsk säckpipespelare!! i ett gathörn, och Mimmi Pigg




Enligt vår karta!! skulle leksaksaffären ligga vid Macy´s, men vi gick och gick
utan att hitta detta. Frågade flera gånger och fick nya bud varje gång :)

När vi till sist frågar en kvinna, så får vi rätt adress.
Tar oss dit och på väg över gatan kommer ett sms från A.

Skynda dig tillbaka, dom säger att vi ska checka ut idag.....
Magen vänder sig lite och tankarna börjar snurra,
det är ju inte rätt!!

Klockan är då halv 6 och det är då vårt plan hem lyfter.
Vi slänger oss in i en Taxi. Världens suraste chaufför fick vi.

I Usa betalar man dricks och skatt överallt. (Om det inte står att det ingår)
Taxin kostar 4.60 dollar, jag ger honom 5 och är på väg ur.
Han tjoar att jag ska ge dricks. Ber om ursäkt, säger att jag hade bråttom
och letar fram mera pengar, men han blir jättesur och säger att han jobbar och sliter
och så vill vi åka gratis... =) Ber om ursäkt igen och talar om att det är första
gången jag åker taxi i NY och det var inte meningen att blåsa honom.
-Det är sista gången ni får åka med mig!! Och det kunde vi ju bara hålla med om!

=) Han fick sina pengar och vi går upp på rummet.
Efter lite om och men och nervositeten lagt sig,
säger jag att vi får ringa Swanson´s lokala kontor.

Det har A redan gjort, eftersom han var säker på att dom gjort fel i bokningen..
Vi skulle ju rest hem idag. Jag har varit så inställd på att vi är hemma
på fredag, och alltså åker på fredag.

Sånt får ju inte hända, men på Swanson´s sa man att:
Ni är inte de första som är med om detta, det är väldigt vanligt.

Njut av Er sista dag i New York så ska vi boka om eran resa.
Hon hade ringt SAS i Sverige, men där var ju stängt.
Mitt i natten där, med en tidsskillnad på 6 timmar.

Hon kommer ta kontakt med oss på morgonen och tala om hur det gått.
Hon kan inte hjälpa oss med hotellet, då vi själva strulat till det,
men hon säger att hotellet kommer inte att köra ut oss på gatan. Tack!! :)

A och I har pratat med managern på hotellet som säger att vi får ha rummet till kl. 20.
Det är fullbokat och han kan inget göra.
A tar en dusch och vi packar ihop våra saker.

Jag sa till barnen att detta är ingen fara.
Vi behöver inte stanna i Usa för evigt, vi kommer hem.
Dom tog det med ro, beundransvärt.
Men det kom någon kommentar: Typiskt morsan... =D
Kan ju bara hålla med om det!

Så vad har jag att säga till mitt försvar?
Det finns ju inget. Men jag kopplade verkligen bort allt
när vi åkte. Det var väldigt skönt efter ett långt och jobbigt år.
Alla intryck och allt vi sett har tagit på krafterna.

Vi har ju inte varit så aktiva sista året och nu har vi promenerat massor,
sett massor, kopplat av och bara varit.
Vi behövde det alllihop. Men att koppla av så mycket att man
missar att kolla biljettens hemresedag är ju inte så bra!

Nåväl. Vi går till receptionen och pratar med managern.
Jag frågar om dom känner till om det finns Hostels ledigt.
Det är typ vandrarhem.

Egentligen vill dom inte rekommendera andra ställen då vi varit deras gäster,
men vi får en adress Uptown där man ev. har ett rum, annars kan dom tala om ifall
det finns rum på annat hostel.

Om ni tänker Er Central Park mitt på Manhattan,
så är uptown ovanför parken och vi bor i downtown,
precis nedanför. Det är ganska långt att ta sig dit.

Med 3 barn, en son med värk i benet, 7 väskor och vid halv 9 på kvällen,
känns det inte jättelockande att ge sig ut, då vi inte vet om vi behöver åka vidare.
Dessutom ska ju reseledaren ringa på morgonen till hotellet.

Vi frågar om vi kan få stanna i lobbyn under natten  och det går bra.
-Jaa, då får man prova hur det är att sova i en hotell lobby då, konstaterade E och log.

Vi lämnar väskorna i deras förvaringsrum och bestämmer oss för att gå ut och äta
och sedan ta en sista runda till Times Square.

Är ju väldigt hungriga nu så det bli pizza.



Här beställer man pizza, by slice. Så här är det 8 bitar, 2 per person.
Dom är väldigt stora och mycket på, så man blir rejält mätt.

När vi går ut har det börjat duggregna och blivit kallt.
Att sitta i en lobby med blöta kläder känns sådär kul
så vi bestämmer att vi går tillbaka.

Går in i en elektronik affär som är nyöppnad och har 50%.
En trevlig man som pratar och fråga var vi kommer ifrån.
Jo, han har varit i Stockholm och tycker det var vackert.

Så undrar han när vi ska resa hem och jag säger att vi "messed up"
och missade planet, men får troligen åka imorgon.
-Jag bor i Brooklyn, om ni inte kommer hem imorgon så kom tillbaka hit,
så får ni sova hos mig. Jag har gott om plats!

Vi tackar för erbjudandet :) och när vi går säger han Farväl, på svenska..
Så startar vår natt i 2 soffor. Folk kommer och går hela tiden.
Någon kommer med var sin flaska vatten och säger att: -Det blir en lång natt.

E somnar en stund. Jag för en inre dialog med mig själv och med min make.
Skäller på mig  för det som hänt.
Jag vet att det kommer lösa sig, men allt eftersom timmarna går
kommer tankarna att, vi kanske inte kommer på samma plan, tänk om vi bara
kommer till London.. etc. Första gången jag reser med barnen, strular jag så här.
Tänk om dom aldrig vill åka någonstans igen!

När klockan är 03 får vi flytta oss till loungen som nu stängt.
där kan vi få var lite avskilda och kanske sova lite.

E och I somnar ganska fort. Jag och A av och till.
Halv 6 får v veta att loungen ska öppnas och vi ska tillbaka till lobbyn.
Där får vi inte sova för det ser inte bra ut för hotellets image.

När vi lämnade väskorna i bagagerummet frågade mannen där
hur länge de skulle stå. Jag förklarar läget och han frågar om vi inte fått något rum.
Nej, det är fullbokat. Men managern måste ordna det säger mannen.

Det finns rum för folk som kommer utan att ha bokat, men inte här inatt,
men jag ska ordna det till er. Vi talar om att Swanson´s ska ringa
på morgonen, så vi väljer ändå att stanna. Tackar för hans vänlighet.

Folk är mycket hjälpsamma och vänliga här.
På kvällen kommer ett sällskap på 3 damer, en man och en pojke.
Dom har varit någonstans under kvällen och sitter i lobbyn en stund.

Nu, på morgonen vid 7-tiden kommer dom dit igen.
Den ena kvinna tittar på mig och frågar om vi varit där hela natten.
Jag förklarar igen och hon säger: -Varför frågade jag inte igår.
Vi har haft flera rum och hade lediga sängar, ni kunde sovit hos oss.

Jag sa att det var ju omöjligt för henne att veta, men säger att det var rart
av henne, men vi har ändå haft det så bra det går.

Så tar hon fram en banan och 2 clementiner ur väskan och säger att
jag ska ge det till barnen. Sen säger hon på riktigt bred amerikanska:
-I will pray for you, that you will come home safely and with no extra charge. <3

Det är ju så rart så man blir helt rörd. Ni kan ju inte veta vad jag har för syn på amerikaner.
Men detta var en sån riktigt amerikansk dam. Hon fixade insulinsprutor och injicerade medan hon satt där.
Var ganska storväxt och väldigt rar :)

Man häpnar lite över vänligheten och jag känner tacksamhet att
man fick se en del av Amerikas gästfrihet.

När nattportieren slutar, säger han att de inte tagit emot något samtal ännu.
Vi bestämmer oss för att gå och ta en kaffe på Starbuck´s.
Vid 8 är vi tillbaks, och inget samtal än.

Jag ringer resebolaget och hon har försökt få tag i oss.
Dom kan boka oss på ett flyg till Oslo ikväll 19.55.
Men vi måste bestämma på en gång.

Det finns flyg till Stockholm, men inga platser på anslutning därifrån.
Från Oslo kan vi ta oss hem med buss och tåg och det är 20 mil
närmare än från huvudstaden. Hon ska komma förbi med biljetterna,
men det tar en stund då hon bor utanför Manhattan.

Puh! Tänk att man kan känna en sådan lättnad.
Nu ska vi få åka hem. Vi har sovit ett par timmar av 25
och hemlängtan är stor nu.

Talar om för receptionen att biljetter är löst
tackar för deras tålamod med oss
och vi beställer en shuttle till flygplatsen.

På resan till hotellet ingick transfer, men tillbaka får man lösa själv.
Men 4 pers och många väskor är det bäst att ta en Shuttle.
En större taxi som förbokas. Vi får den till klockan 2.

Man har sagt att resan kostar 24 dollar, ca 160 kr.
Vad man inte sagt var att det var per person..
Så 96 dollar kostade det. Kan vara bra att veta för den som ska dit!

Halv 12 kommer våra biljetter. Skön känsla att hålla i dom :)
E och jag tar en sista tur på stan. Kåper min sista kaffe från Starbuck´s.
Latte med kanel.  Jag är ju en riktig kaffeälskare, och kan ju säga att det "vanliga"
amerikanska mest smakar blask, men detta var tom godare än Espresso House.
Billigare dessutom vilket inte är en nackdel...




Vi plockar sen ihop oss och går ut och väntar på bilen.
En halvtimme tar det till flygplatsen.
Letar reda på vart vi ska, sen är det genom
kontrollerna. Här ska alla över 12 år ta av sig skorna
innan man går igenom kontrollen.
Vi tog oss igenom utan problem. Tack för det!

Ca. 15.30 är vi i vänthallen, nu har vi 3,5 timme till innan vi ska ombord.
Mina ben är nu ganska rastlösa så jag promenerar ganska mycket.
Det är många gater där vi sitter och hela tiden ropar man på folk
som ska bege sig till de olika gaterna innan planet lyfter.

Vi konstaterar att så ropade dom efter oss igår :)
och vi förstår verkligen hur vanligt det är att man missar sin flight.
Kanske beror det på att man tror att tiden på biljetten är den i hemlandet,
eller så gör man samma misstag som oss..

Det var så skönt att sätta sig på planet hem, eller nästan hem.
Vi fick en varm middag och somnar sedan.
A och E sover mest. I nästan ingenting och jag slumrar någon halvtimme i taget.
vi ska landa 8.15 svensk tid och vid 7 får vi frukost
och tar bilder över Norge.




Jo, det är lite skillnad från Manhattan!!

Skönt att landa och även om det tar tid att komma igenom passkontrollen
och få våra väskor, så känns det som vi är hemma nu. Äntligen!

K har en underbar svärson som for från Uddevalla för att hämta oss.
Vi sov nästan hela vägen från Oslo till Uddevalla.
Där tog vi en snabb kaffe hos K som sedan körde oss hem.

Gick in med väskorna. Jag borstade mina tänder. Gissa om det var gött =)
Sen körde K mig till Landvetter där bilen stod.
Kände mig inte riktigt alert för att köra efter att ha varit vaken i en evighet,
men det gick bra. Halv 6 var jag hemma, tog en rykande varm dusch och
fixade lite mat. Sen såg vi på tv en stund och har sovit så gott i våra sängar.

Idag har jag tvättat lite och tvättat golven. Med 4 katter här hemma och ingen
dammsugning på 10 dagar, så var det välbehövligt.
L har gett dom mat och tagit in posten. Tiger och Grace tog en stund på sig
innan dom kom fram och hälsade oss välkomna hem.
Men oj, vad dom har varit kelsjuka igår kväll och idag.

Nu har I och E åkt till sin pappa. Jag ska packa upp resten av sakerna
och städa lite. Man får ny inspiration när man varit borta, och det är ju bra :)

Som avslutning följer några bilder som jag haft på mobilen och inte kunnat lägga över.





Inne på M & M´s 4 våningar höga varuhus, med bara m&m saker, kläder, godis,
smycken, väskor, filtar.... och färggrant var det.




2 av montrarna på Naturhistoriska Museét.





Utanför vårt hotell Holiday Inn Midtown på 57e gatan mellan 9e och 10e Avenyn.




Vårt rum, stort och fint. Men toalett och dusch var annorlunda :)

Vill dela med mig av en lustig liten story.
Ni som har tonåringar vet ju att man då som förälder i många lägen är pinsam.
Första gången vi beställde kafe på ofta nämnd butik, så lärde vi oss att man ska säga sitt namn
när man beställer. Så man frågar vad jag heter. Klart och VÄLDIGT tydligt, svarar jag Lundh.

Frågande blick. Lundh, säger jag igen, med riktigt svensk betoning på U.
Fortfarande frågande blick. Lundh säger jag lite högre och lite tydligare nu.

Aha, Lundh säger hon, ni vet hur u liksom låter som a på engelska.
No, Lundh säger jag igen.... =))
en gång till säger hon sitt uttal och DÅ först fattar jag....
Yes, Lundh (uttalas Landh) och så skriver hon det på koppen!

Har fått höra detta några gånger nu, men som alla vet:
Det är pinsamheterna som man skrattar gott åt och minns mest i efterhand!! ;o)

Tack för att ni var med oss till N.Y.
Det har varit omtumlande, fantastiskt, oroande men helt otroligt skönt.
Nu känns det jättebra att vara hemma igen.

Imorgon är en ny dag med nya prövningar.
Vi hörs då :) Många Kramar// AnnBritt