I Bodils bok läser jag: Att spela in i framtiden betyder att en spelare vid en passning inte spelar bollen dit medspelaren står, utan där han kommer att stå när passningen kommer fram.
Bodil beskriver en önskan att passa in i sin egen framtid, där hon kommer att vara sedan. Fast hon vet inte hur det ska gå till!
Jag tänker att det kan vara ett smart drag. Att passa in i min framtid, där jag kommer att vara sedan. Eftersom jag inte trivs i röran, tror jag att om jag tänker på hur jag vill ha det, så kan jag börja förändra nu, där jag ska vara sedan, framåt. Tillsammans med K, hennes dotter och barnbarn hamnar jag på Kronans auktion. Åker med för att få något annat än dig, att tänka på en stund. Där finns mycket fina saker att buda på. Helt nya varor som säljs bra mycket billigare än normalt pris. Innan jag riktigt förstår hur det gått till, har jag ropat in en soffa. Den visar sig vara 4 meter lång... Om 2 veckor ska jag få hem den. Ok, efter några dagars vånda och ångest inser jag att jag har passat in i framtiden. När soffan kommer ska jag ha sålt sofforna jag har nu. Gjort mig av med en del andra möbler, möblerat om hela vardagsrummet och dessutom måla ett gammalt skåp...
Det känns som en rimlig tanke och möjlighet. Jag vill att soffköpet ska påskynda min sorg och min väg framåt. Jag vill känna glädjen i att få ordning och fint här hemma. Vill känna att om 2 veckor är min lägenhet ny och fräsch och välstädad. Jag vill att sorgen ska vara över med det. En del saker blir gjorda. Åker och slänger en del. Röjer runt, men med allt som ska flyttas omkring blir röran större. Kanske jag inte var redo ännu, att passa in i framtiden?
En natt när jag har svårt att sova inser jag att ingen soffa eller ny möbel i världen kan ersätta dig. Jag inser att framtiden inte var här ännu, jag skäms över att jag blev så fokuserad på annat än dig. Hur jag trodde att saker kan ersätta en människa man älskar, när det faktiskt inte är så det går till.
Så nu sitter jag här i en större röra än jag haft innan och har inget annat val än att försöka hitta kraften att ta tag i allt, för om ett par dagar kommer en stor soffa, som skulle förända mitt liv. Ja, den gjorde det...den fick mig att känna panik och inse att sorgarbete inte kan påskyndas av yttre omständigheter. Fast jag tror ändå på tanken att passa sig själv in i framtiden. Jag kommer prova det igen, kanske kanske, kan det bli mål nästa gång.
Stor soffa medförde stora visioner!