Det Skira Livet

Alltså, jag förstår inte hur jag kan vara så trött som jag är.
Men igår blev det ju en del prat om situationen man är i och det tar ut sin rätt.
Jag vet ju det, men ändå...

Jag borde ha mera ork att få färdigt men det går inte.
Kroppen känns som en urvriden disktrasa och jag kan knappt hålla uppe ögonen.
Egentligen borde jag gå och sova istället så jag orkar vara på jobbet kl. 7 imorgon bitti.
Det känns som en utopi, vet inte hur det ska gå till att orka upp kl 6 på morgonen.

Har ju slutat med insomningstabletterna som jag fick ta i början efter S gått bort.
Vill inte ta dom igen, men mina nya "vanor" innebär att jag somnar mellan halv 2 och 3 på natten.
Det funkar ju inte riktigt så bra...
När man har en 10-årig tjej kan man inte heller bara gå och lägga sig hur som helst, även om hon är en otroligt klok och förstående dotter.

Men nu är jag hungrig så får försöka fixa lite middag och se om jag blir piggare efter det,
så att jag kan göra färdigt i det där köket någon gång!

Återkommer om läget =)