Det Skira Livet

Ibland händer saker som skakar om livets grundvalar.
Sånt som berör på djupet.
Saker man har med sig en lång tid.

Som när den vackraste rosen dör i sin ljuvaste blomning.
När den vackraste rosen är med och planerar sin begravning.
När begravningen är så sorglig och så vacker att man inte vet hur man ska stå ut att fortsätta leva.

Sen händer saker i Oslo.
Meningslöst våld och inkräktande på demokratin.
Jag beundrar de norska politikerna.
Även när de står med svettpärlor på överläppen och försöker förstå.

Dom har en ödmjukhet och en kärlek i sitt hjärta som andra länders politiker (inga nämnda!) skulle behöva mer av.
Dom sörjer och beklagar men är fast beslutna att ena och gå vidare.
Det är värt all respekt.

Den kvarvarande familjen och de norska politikerna har något gemensamt.
De står med fötterna på jorden även när marken under dem skakar.
De är fast beslutna att klara av dagarna de har framför sig.

När vi andra väljer att gå under av sorgen, när vi säger att vi inte orkar mer.
Då finns det människor som fortsätter kämpa.
Som inte låter terrorattacker och sjukdomar ta över det svarta i livet.

För mig är de hjältar.
Dom som tror på det goda, på att fortsätta kämpa, att inte låta sorgen och smärtan vinna.
Det är dessa man lär sig av.

Lär sig att inte ge upp.
Att fortsätta tro.
På det som är fint, vackert och som betyder något i denna världen.

Vi får aldrig glömma det vackra, inte glömma varandra.
Alltid ta hand om varann, hjälpas åt och kämpa vidare.
För kärlekens skull och för rättvisans.

Kram på Er och Sov så gott! <3